Jag brukar tänka att det mesta går att träna och förbättra men nu har jag nog nått gränsen för Zoes och mitt tävlande!

Anledningen är att vi tävlade i Gnesta igår och det var det sämsta någonsing. Vi nollade 5 av 10 moment. Så j-vla sämst!

Det är ingen idé att bli förbannad på Zoe, hon har det för svårt mentalt, men jag blir ändå jätteledsen. Vi fixar inte tävlandet nu för tiden. Det var ju hygligt i våras så jag trodde att det skulle fortsätta bra och dessutom hoppades jag på att vi kanske skulle kunna avancera upp till klass 2, men icke.

Orsaken är att Zoes stress och upphetsning över andra hundar tar över hennes hjärna totalt. Hon kan inte koncentrera sig för fem öre. Totalt borta i skallen. Det kan tyckas att hon uppför sig olydigt men det är inte olydnad i sig utan hennes stress som gör att hon inte lyder som hon normalt gör. Hon är lydig och kunnig utan stress men det spelar ju ingen roll eftersom hon alltid är stressad när vi är borta.

Igår var det också sämsta tänkbara uppvärmning med en parkeringsplats mitt i smeten av ca 45 bilar på en väldigt liten yta.
Det passerade hundar förbi henne i två timmar innan det var dags för oss att tävla. Så följaktligen satt hon och stressade och skällde i bilen var och varannan minut i två timmar. Inte bra alls… 
Jag kan faktiskt förstå att hon känner frihet när vi kommer in på plan då hon suttit och laddat och stressat i bilen, gått och stretat i kopplet, och sen blir frisläppt och är ensam hund på planen. Klart att hon blir lycklig och att det blir kul att springa omkring som en yr höna. Hon höll sig dock lite närmare mig än sist och det är ju bra.

Att försöka ta ut och rasta henne är ju nästan ännu värre då hon är helt galen i kopplet. Vi måste passera ett antal hundar och hon skäller, stretar, huvudet går som en radar och hon skall kolla på precis allt runtomkring. Det är svårt att hålla henne och samtidigt gå framåt då hon kastar sig hit och dit. Det är bara försöka ta sig till en plats där det inte finns eller syns en enda hund så snabbt som möjligt. Fast då ägnar hon sig å andra sidan av att nosa som en galning och drar i kopplet och är tokupphetsad över det också. Suck…
Jag kan ibland känna att hon vill ”fly” tillbaka in i bilen när det blir mycket för henne. Trygghet i röran kanske.

I dom här lägena tar hon inte ens ”buset” och det är ändå det roligaste hon vet vanligtvis, att kampa, men hon är för stressad för det också och då fattar ni nivån.
Nu för tiden kör jag bara på i de lägena och stannar inte och bryr mig inte så mycket om vad folk tänker som jag gjorde förut men det är ju pinsamt, det är det. 

Våra fokusövningar som vi hållt på med hela veckan och som funkar jättebra på olika ställen där det inte är så där jättemycket störningar som det var igår var som bortblåsta. Fokus fanns inte igår kväll. Noll! Nada! Tomt! Borta!

VAD I H-LV-TE SKA JAG GÖRA?
JAG JOBBAR OCH JOBBAR MED HENNE HELA TIDEN MEN JAG KOMMER INGENSTANS! 
F-N VAD JAG HAR TRÖTTNAT PÅ DET HÄR!!!!!

Tyvärr har jag redan anmält oss till flera tävlingar i september men jag får se om vi åker iväg på några av dom alls. Det skall i så fall vara dom där jag vet att det inte är så många tävlanden och där det är större ytor att röra sig på och där jag kan parkera så hon inte behöver sitta mitt i alltihop med hundar runt omkring sig hela tiden.
Som läget är nu så kanske det inte kommer att betyda någn skillnad resultatmässigt men går det illa kan jag avbryta tävlingen och visa Zoe att jag är missnöjd med hennes dåliga uppförande.

Det är en tävling på söndag i Katrineholm som jag gärna skulle vilja tävla i men nu vet jag inte ens om jag åker dit. Det hade varit jättekul just för att både Zoes mamma och farbror ska tävla i samma klass som oss. 

Det här är ju inte bara tävlingsproblem utan det är ett konstant problem. Alla gånger jag åker och tränar på någon klubb så är det likadant förutom att hon då har färre hundar att titta och skälla på. Men stressen är lika stor. Det som är bra då är att jag inte behöver lämna henne för anmälan, samlingar, banvandringar m m utan kan vara med henne hela tiden. Hon vill ju absolut inte att jag lämnar henne. Det stressar upp henne ännu mer.
Och så har vi två kurser framför oss också och det känns ju kul. NOT!

Jag tittar på de andra hundarna som lugnt promenerar runt, går jättenära andra hundar, är fokuserade och säger inte ett pip och kollar sen på min egen och känner bara vanmakt över situationen. Önskar bara att jag kunde lägga all fokus på tävlingen och inte 98% fokus på att hålla reda och försöka lugna ner Zoe. 

Jag tycker det är kul att tävla men när det bara gör mig ledsen och upprörd så är det inte roligt och då är det bara att skita i det när det inte heller förbättras utan hela tiden försämras. 

Det är bara inte kul längre… Jag är så trött… 

Nä, nu går vi ut i skogen och går. Inga hundar – Funkar fint!