Oj vad mycket svårare det här med lydnad online var!
Så iväg till klubben. Började med att plocka ihop alla grejer koner, apport, rutan m m och sen började jag rigga banan. Med alla specifika mått och startpunkter så irrade jag runt och stegade ut alla mått och ställde upp all rekvisita vilket tog en evighet.
Sen skulle kameran ställas in och den skulle stå på en specifik plats utanför banan där man skulle kunna se hela banan. Att försöka se röda och orangea koner i fullt solgass på ett avstånd av 30 meter var en utmaning. Gav nästan upp men det var bara att nöta på tills det var klart.
Innan jag var nöjd med allt det här så hade minst en timme passerat. Hu så tråkigt och krångligt det var. Det låter ju som en bagatell, vilket jag också trodde, men icke.
När så allt var klart och Zoe och jag ställde upp för start så började jag direkt med att gå fel i mitt egensnickrade fria följ. Gör om gör rätt! Men jag gjorde exakt likadant nästa gång. Fick till slut till det i fria följet men på slutet av den rundan ställde jag upp åt fel håll vid hoppet vilket jag åter igen gjorde på nästa runda fast då på fjärrdirigeringen. Men hur j-kla svårt ska det vara!!!
Nästa omgång gjorde vi i alla fall jättebra, verkligen jättebra och jag var skitnöjd men… då… då hade jag glömt att sätta på kameran, men vad i h-lv-te!!! Jag är bara så virrig och klantig. Ååååh så trött jag blir.
Men det var bara att ta nya tag men det gjorde jag dagen efter för nu hade jag tröttnat rejält och jag tror inte Zoe var så pigg på att köra en runda till.
Nästa dag, på ett annat ställe, riggade jag upp allt igen och det tog nog bara 45 minuter då ha ha.
Men nu fick vi till vår fina runda. Den var inte lika bra som gårdagens men den fick duga. Jag kom i alla fall ihåg alla vägar.
Nu är i alla fall filmen upplagd i gruppen på facebook så nu är det bara att vänta på domarens bedömning, protokollet och kommentarer. Blir roligt att få se en bedömning och då det inte finns några vanliga tävlingar så är det här ändå en kul grej. Jag måste ju skärpa till mig och speciellt då med att hålla allt i huvudet själv, det som man normalt blir kommenderad på i en vanlig tävling. Extremt svårt när man har ett närminne som en guldfisk. Man skulle ju också göra ett eget fritt följ med alla delarna som ingår i ett klass 1 fritt följ typ höger om halt, språng marsch, backa m m och det var inte helt lätt det heller.
Så summeringen är att det var mycket, mycket svårare än en vanlig tävling, en riktig utmaning, och allt tog ju en evighet och men jag var också väldigt nöjd när jag väl var klar och Zoe var väldigt duktig och tålmodig hela tiden. En prestation i sig!
