Ja vi ska faktiskt försöka att genomföra lydnadstävlingen i Katrineholm i morron.

Man kan ju inte anklaga mig för att inte våga, eller att vilja ge upp. Dumdristig kanske? Eller driven i det jag vill? Ja, vilket som. Spelar ingen roll. Jag provar igen men nu med en annan inställning till vad som sker.

Så här tänker jag inför i morron! Vi åker dit och försöker hitta en parkeringsplats där alla hundar inte passerar hela tiden och stressar upp henne var och varannan minut. Därefter fösöker jag att hitta en plats där Zoe kan gå i lina och känna sig lite fri. Finns det en bra plats att värma upp på också så är det ännu bättre. Jag försöker göra allt som inte gick att göra på skittävlingen i Gnesta i onsdags.

Om det här gör att Zoe är lika stressad som i onsdags så tävlar vi inte alls men om det känns hyfsat så provar vi ändå. Men, om jag märker att hon efter några moment inte är med mig och att vi nollar flera så bryter jag tävlingen. Inte värt att fortsätta då. Samtidigt visar jag också Zoe att jag inte är nöjd i och med att vi lämnar planen och att hon inte får gottis eller bus.

Jag har nog ställt in mig på att inte komma till start men det vore ändå jätteroligt om vi kunde utföra en tävling med bättre än med fem nollor ha ha.

Det är Zoes stressnivå som styr allt. Jag kommer inte tillåta att hon hamnar i den totala kaoskänsla som senast. Hon ska inte behöva må så dåligt igen.

Zoe kollar in matte som gör ett eget tävlingsprogram. Lite undrande…