Nu har min lilla tös kastrerats!

Efter alla konstiga saker Zoe gjort när hon är skendräktig (gräver sig under verandan som hon gjorde häromsistens och jag knappt fick fram henne, boar överallt, förstör sängkläder, är surare m m) så beslutade jag mig efter mycket tänkande för att kastrera henne, vilket gjordes igår.

Efter att under lugna former, extremt lugna i Zoes mått mätt, så lämnade jag henne hos vetrerinären kl 8 på morgonen. Jag skulle sen hämta henne vid halv fyra när hon återhämtat sig lite och var uppe och gick.

Jag hade bett vetten kolla upp andra saker när hon redan var sövd så dom skulle röntga hennes rotfyllda tand (som var fin), kolla någon knöl på hasen (inga problem) och tömma analsäckarna nu när hon redan sov och sen så tog dom bort hennes stora navelbråck samtidigt. Smidigt!

Kan säga att det var en groggy hund jag hämtade. Ögonen var borta i horisonten någonstans, inte med riktigt, och hon ville som vanligt bara hem så snabbt som möjligt så hon stretade så gott hon kunde i sitt flummiga tillstånd.

Så blev det utskrivning och jag fick instruktioner om eftervården och därefter försökte jag packa in Zoe i bilen.
Efter att djur har opererats så är inte allt helt lätt och det underlättas verkigen inte av den där jäkla megafonen på skallen.
Den slår ju i precis allt i sin väg. Det var bara att inse att tratten måste av. Den fick inte ens plats i buren! Den här gången tyckte jag att jag var smart och hade beställt en body, så hon inte skulle komma åt att slicka på såret, och då skulle hon slippa ha tratten på sig jämt.

Efter att krånglat henne ur tratten så skulle jag lyfta in henne i bilen för att skona såret. Efter min steloperation i ryggen så är jag inte supersmidig direkt men efter några försök lyckades jag väl baxa in henne till slut.
Kan ju inte påstå att hon var speciellt medgörlig. Hon bara stod där på kofångaren och rörde sig inte. Fick mer eller mindre trycka in henne.

Ja då var vi på väg hemåt. Skulle bara till apoteket och hämta hennes medicin först.

Lilla Cara som gått hemma och väntat och sett olycklig ut för att Zoe inte var hemma var naturligtvis jätteglad när vi hämtade Zoe. Hon var duktig och höll sig faktiskt borta från Zoe. Hon fattade nog att det inte var läge att hålla på att röja.

Vid fem skulle Zoe få medicin som vi fick från vetten, typ morfin, och så fick hon den och sen så gick Zoe in i dimman.
Herre jösses vad borta hon blev. Hon sov hela kvällen, knappt en rörelse, så jag blev så orolig att jag ringde first vet för att rådfråga inför den andra dosen hon skulle få vid elva. Visserligen kunde jag ge henne mindre dos men hon var ju redan helt väck så jag vågade inte ge den.
På first vet sa dom att det inte är helt ovanligt med den reaktionen då vissa hundar är känsligare än andra mot morfin men hon sa också att Zoe definitivt inte har ont. Hon har ett superrus och är hög som ett hus ha ha. Skönt…

Nu på morgonen hade Zoe hämtat sig lite och hon åt och drack och var ute och kissade men hon är trött och sover mycket och tungt och det är bara bra för då håller hon inte på att försöka slicka på såret men hon är tillbaka till röjstadiet igen. När jag var ute med henne på baksidan så skulle hon fram till leklådan direkt och bara tittade på mig och försökte få igång mig till lek, men icke. Det blir ingen lek på väldigt länge, tyvärr min sköna.

Eftersom det var lite trångt och komplicerat vid operationen så fick Zoe stygn som skall tas bort.
De skall sitta i hela tre veckor eftersom hon äter kortison och då läker det tydligen sämre. Hoppas att det läkt fint snabbare så kan man ta bort dom tidigare.

Men hur skall jag kunna hålla henne i stillhet i flera veckor? Kommer att vara stört omöjligt!
Koppelpromenader? Hur högt värde är det i det och hur mycket energi bränner hon på det? Inte mycket men som vanligt är det bara att köpa läget och göra det bästa av situationen.

Det blir nog bra till slut, det brukar bli det.