Ja det är verkligen så det känns!

1:a pris i appellen/spår på Södertälje BK och uppflyttning till lägre klass spår!

Även om vi gjort galet stora framsteg i främst hanteringen kring andra hundar och att bara kunna vara på en klubb och träna tillsammans med andra hundar, så känns det här som ett kvitto på all träning vi gjort. 

Jag är fortfarande så nöjd och glad!
Blir liksom tårögd av stolthet när jag (Zoe kan inte vara med där då hon freakar ut så nära andra hundar) skall gå fram och ta emot 1:a priset.
Det har iofs varit likadant alla gånger vi placerat oss just för att jag är så oerhört glad att allt träning lönat sig. Sen är ju Zoe superduktig att lära men svårt är det ju med allt runtomkring, som vanligt. Men hon är så duktig min tös!!!

Just den här dagen hade jag precis blivit sjuk och tappat rösten helt så jag kunde inte få till den där glada och peppande rösten som jag brukar ha. Det blev bara en viskande basröst. Inget pepp där inte ha ha. Undrar hur mycket det påverkade i lydnaden, om det spelade någon som helts roll? Ja, vem vet.

Hon var en av två av de sju tävlande som klarade spåret som ger mest poäng i Bruks/spårtävlingarna. Det var ganska svårt så hon irrade runt lite väl mycket men hittade i alla fall alla pinnar. Duktig flicka!

Eftersom Zoe var rejält stressad och upphetsad när vi som första ekipage skulle köra lydnaden direkt efter budföringen (10 poäng) och platsliggningen (10 poäng) så fick jag inte ihop henne ordentligt vilket gjorde att hon för första gången inte gjorde ”hoppet”.
Vad i hela friden? Fattade ingenting!
Hon har aldrig någonsin missat sin paradgren ”hopp” men hon valde att bara gå förbi och nosa på en kissfläck bredvid hindret i stället ha ha.
Ja, jösses! Att missa sitt bästa moment visar ju bara att hon inte riktigt var där.

Det var tydligen mycket nosande på plan, både för oss och andra ekipage, eftersom folk tydligen hade gått och rastat sina hundar där innan. Inte så lyckat på tävling.

Jag hade valt att avstå ett moment ”framförgående” som vi inte fått till alls än.
Tyvärr var även ”linförigheten”, alltså ”fotgåendet”, heller inget vidare som vanligt. Alldeles för ofokuserad men vi fick ändå en sexa, puh. Men de andra momenten var jättebra.

Vinstleksaken överlevde typ 30 sekunder men vad gör det. Den var ju bara hennes.

 

 

 

 

 

 

 

 

Så sammantaget har vi tävlat två gåner i år, en lydnads- och en brukstävling. Sen tog hon ju också anlagstestet i viltspåret också så nu försöker vi satsa på att bli viltspårschampion så småningom vilket man blir efter tre godkända spår.

Det var nog precis lagom för henne då hon var så stressad förra året så jag fick avboka flera tävlingar då allt bara blev sämre och sämre.

Så nästa år tänker jag att vi inte kör lydnaden utan satsar på viltspåret och på brukset/spår i lägre klass som vi blev uppflyttade till nu så det blir till att öva in nya moment.