Blev ju inte precis som tänkt!
Ett av mina mål i årets början var ju att gå upp en klass, upp till lydnadsklass två.
Kanske var väl ambitiöst med tanke på de utmaningar jag ställdes inför med den typen av hund jag har. Men jag behöver ha mål annars blir träningen lite ostrukturerad. Måste veta vad jag siktar mot för att få rätt motivation i träningen.
Jag tyckte ju att Zoe var så duktig på momenten och hon tycker ju det är så kul att träna och då tänkte jag att det nog skulle bli bra, hon kan ju allt nu. Men sen kommer verkligheten ifatt och våra svårigheter blev till en jätteutmaning för mig.
Svårigheterna var ju förstås Zoes enorma upphetsning och stress över alla hundar och de nya miljöerna som är på en tävling. Hur jag än försökte med att motionera lagom, vara lagom i tid, rasta lagom, värma upp lagom så blev det aldrig helt rätt. Det gick helt enkelt inte få henne att tagga ner och fokusera på uppgiften i stället för de andra hundarna. Den enda gången det gick riktigt bra är när vi var och tävlade på hemmaklubben i Södertälje. En solig varm dag med inte så många tävlande vilket gjorde att vi kunde sitta och ta det lugnt och bara vara innan det var dags för oss att tävla. Tyvärr saknades det 7 poäng till uppflytt men jag var såå nöjd över vår prestation ändå.
Men om jag bortser från hur det blev sämre fram emot mot hösten så är jag enormt nöjd. Vilka prestationer vi gjort ändå!
Jag måste fokusera på det vi gjorde bra lite oftare och det var ju faktiskt mycket. Från att inte ens kunna gå i närheten av en brukshundklubb till att för ett år sen ta oss upp till klass 1 och i år åka runt och tävla ett antal gånger på flera olika klubbar. Det är faktiskt sjukt bra egentligen.
Vi har ju faktiskt vunnit och placerat oss också. Är ju inte fy skam det heller.
Södertälje BK vinst för Zoe o mig
Nyköping i april 2:a pris
Hölö Mörkö i maj 1:a pris
Nyköping i maj 1:a pris (vi var de enda tävlande i klass 1. Först och sist ha ha)
Botkyrka i juni 1:a pris
Södertälje i juni 1:a pris
Eskilstuna i augusti 2:a pris
Vi gjorde även en Rallylydnadstävling där vi fick fina godkända poäng.
Matte jag älskar dig!
Sen började allt gå åt pipsvängen…
Min teori är att Zoes stress ackumulerades. Hon blev bara mer och mer upphetsad och stressad efter varje tävling vi gjorde efter sommaruppehållet. Den sista tävlingen bröt jag faktiskt. Ingenting funkade och Zoe var inte närvarande. Efter detta ställde jag in de kvarvarande tävlingarna jag bokat.
Det var inte schysst mot henne att fortsätta och sen fick vi ju taskiga poäng också och det va ju inte kul heller.
Så nu är vi tävlingspensionärer, eller i alla fall pausande i tävlandet tills jag känner att Zoe klarar av svårigheterna på en tävling, och kanske händer det, eller inte. Jag låter henne styra hur vi gör. Vi ska däremot köra viltspår tänkte jag. Det tror jag passar henne perfekt. Inte massa folk och hundar överallt.
Hon är i alla fall det vackraste, finaste, gladaste och underbaraste som finns oavsett vad som händer!
