Det tar liksom aldrig slut! Alltid något som händer.

I helgen så tyckte jag ju att Zoe började lukta lite illa i munnen och var orolig för att hon fått någon infektion där hon dragit ut sin tand. Så i morse ringde jag Animalen som fixade så att vi kunde komma in halv två. 

Jag hann med att skjutsa dottern och barnbarnet till läkaren i Stockholm på fm och vi hann också smaska i oss lite mat på stan innan det va dags för röjet hos veterinären. 

Och röj det blev det, som vanligt. Vi fick gå in bakvägen som vi brukar men hon far ju fram som en furie ändå min stressade, upphetsade lilla tuss.

Väl inne så kollade vetten på hålet där tanden suttit och konstaterade snabbt att stygnen hade släppt och att det nu var en djup krater där istället.

Det verkar vara sånt som händer ibland. Efter att hon tagit Zoe med sig in till en tandspecialist så rekommenderades inte att sy ihop det igen eftersom det är stor risk att det släpper igen.

Så nu får Zoe ha en lång rehab för den förlorade tanden för det kommer att växa ihop ändå fast det tar längre tid. Så det blir inget kampa eller vanligt godis för Zoe på ett bra tag framöver. Så trist för min lilla flicka.

Vi ska iväg på återbesök hos tandspecialisten på måndag och jag hoppas verkligen att det gått framåt.

Sen har vi ju en annan sak också. Att Zoe magrat så mycket. Idag vägde hon ännu mindre än sist. Bara 27.7 kg. Jag ger det den här veckan och jag kommer ge henne ännu mer mat och har hon inte gått upp tills måndag så är det nåt allvarligt fel och då måste det utredas ordentligt. Orkar inte tänka på det…