… och jag är ledsen över att Zoe har stressat så mycket och att våra ansträngningar inte tagit oss vidare!

Regnet öser ner, grått och eländigt ute och även grått och eländigt i mitt hjärta för jag sitter nu och funderar över var jag kunnat göra annorlunda. (Igår var det så illa att jag bröt tävlingen i Katrineholm. Zoe och jag var bara inte på samma planet. Var ju faktiskt tveksam till att tävla alls).
Skulle jag gjort mer? Skulle jag gjort mindre?
 

Min tanke var att utsätta Zoe för träningar och tävlingar för att på så sätt vänja henne vid situationerna men det har uppenbarligen slagit helt fel. Det verkar som om det har haft motsatt effekt och hon verkat ha stressat upp sig ännu mer för varje gång vi gjort något. Sista gångerna har jag tyckt synd om henne pga att hon stressat upp sig så oerhört.

En trött Zoe

Det var ju vid några tillfällen när hon var skendräktig som det började gå utför med skitdåliga poäng och en helt oengagerad, uppvarvad hund. Efter skendräktigheten trodde jag dock att det skulle vända uppåt men det gjorde aldrig det. Någon tävling efter det var väl helt okej men annars har det verkligen bara gått utför. Hon vilade ju i 1.5 månader i somras men det hade inte heller nån positiv effekt.
Sen är ju Zoe förstås inte dummare än att hon, förutom påverkan av hennes sjuka stress, tagit tillfällena i akt och hittat på lite egna grejer på plan när hon förstått att hon är lös och att jag inte korrigerar henne alls. Kombon stress och olydighet (om vi nu skall kalla det så) är inte speciellt lysande. Skitdålig helt enkelt!

Jag tycker verkligen det är tråkigt då jag vet att Zoe kan alla momenten jättebra och utför dom med glädje hemma och på vår klubb här i Hölö men att det inte funkar när vi åker någon annan stans. Jag har ju inte lyckats packetera och rama in hennes potential tillräckligt för att vi skulle kunna lyckas men jag tror att hennes omognad, stress och upphetsning är problem som inte går att lösa just nu.
Så vi kommer inte att tävla mer, inte i lydnaden i alla fall, kanske en sista rallylydnadstävling här i Hölö men sen inget mer.
Jag skall kanske åka iväg till några tävlingar och bara vara där och låta Zoe få sitta i bilen och bara kolla. Elller så skiter jag i det också. Vi får se.

Det kanske är så att vi kommer att byta gren till nästa år om hon mognat till då. Kanske köra spår men det är en lydnadsdel där också så det kanske inte heller funkar. 
Just nu är det väldigt ovisst med henne och träningar/tävlingar framöver över huvud taget så jag får avvakta, smälta allt och lägga upp strategier och hoppas hon mognar.

Vi har ju två olika kurser inbokade nu. Jag får se om jag tar med henne på tävlingslydnadskursen eller om jag bara kör den själv. Den andra kursen är ju fritt följ och då måste jag ha med henne annars är det ingen vits så den kör vi vidare på. Den är på Södertälje BK så det är ju hennes andra hemmaklubb i alla fall.

Sen tänker jag också kastrera henne efter nästa löp så då får man se hur hon blir efter det. Kanske bättre? Eller kanske sämre!?

Så KBT-grejen är inte alltid rätt, det att utsätta sig för det som är jobbigt.
Vi har ju börjat smått och ökat svårigheterna men jag kanske skulle saktat ner farten lite när jag märkte att det började gå bra. Ja, man kan ju spekulera i all oändlighet, eller bara köpa läget. ”Det är ju som det är!”

∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞

Jag har ju länge varit sugen på en hund till och jag märkte att Zoe mådde bra av att ha en kompis här när Ozzy var hos oss i somras så för hennes del skulle det nog också vara bra tror jag.

Zoe och Ozzy

Ja, det kanske blir en till men det är en djungel när man skall kolla valpar/hundar så jag blir helt virrig i teflonhjärnan.
Jag hade sett några jättefina hundar som skulle paras snart men jag har glömt vad kenneln heter så jag hittar dom inte igen. Teflon ha ha. Bara att leta vidare…