Den här lydnadstävlingen var verkligen en pärs!

Kan bara konstatera att det är för svårt för oss att tävla inomhus och allra helst med snö och iskyla ute.

 

Strömavbrott!

Dagen startade med att klockan ringde kl fem.
Skall tända men icke, inget ljus alls, inte i några lampor, eller faktiskt ingen el i hela huset. Men vad i hela?

Igår löste jordfelsbrytaren ut flera gånger innan vi lagt oss och den måste ha löst ut igen när vi båda somnat för strömmen hade varit borta hela natten. Frysen stod bara på -6 grader… Så på med strömmen, som gick flera gånger igen. Jag stängde av värmepumpen och då höll det i sig så jag kunde göra oss i ordning. Bra start, eller hur?

Fixa och åka iväg

Till slut kunde jag klä mig, mata Zoe, fika själv och fixa med det vi skulle ha med oss.
För att Zoe inte skulle komma dit helt omotionerad och vildare än vanligt så fick hon leta saker och leka lite i en halvtimme på gården innan vi åkte iväg.

Nervositeten jag kände igår var inte alls kvar på samma sätt idag. När man väl är på gång så har man inte så mycket tid att fundera över något som kanske inte ens kommer att inträffa. Förväntansångest heter det visst he he.

Men vi kom iväg i tid och var framme vid hallen tio i sju.

Samling

Samlingen var sju och därefter skulle vi gå banan där domaren och tävlingsledaren skulle gå igenom hur upplägget var.
Jag tyckte det var bra och det blev lite avslappnat liksom.

Två ekipage hade strukit sig så Zoe och jag fick startnummer 11 av 13.

Platsen

Den här platsen var låångt ifrån optimal.

Framför hallen stod det bilar på varje sida så det blev som en korridor på ca 5 m fram till entrédörren.

Vi blev tilldelade platsen närmast dörren ha ha. Mitt i smeten igen.
Visst jag kunde parkerat längre bort men det spelade nog ingen roll. Det är hundar överallt ändå. Och faktiskt, efter ett tag, så slutar hon skälla på precis alla hundar som går förbi.

Före tävlingen

Tog ut henne för en promenad innan jag tänkte titta lite på de andra tävlande.
Jag höll banne mig på att frysa ihjäl. Det var ju så sjuukt kallt! 12 minus! Fy farao, ärligt talat. Haaaaaatar vinter…

Varje tävlande tog ca 8 minuter så det blev en längre stunds väntande som jag tillbringade med att snacka lite skit med några andra tjejer/kvinnor för det var mestadels kvinnor där, som vanligt verkar det som.

När det var en före oss gick jag och tog ut vilddjuret.
Nu var det fler hundar ute än när vi kom så det blev, som vanligt, till att smyga runt bakom bilarna för att inte hamna nos mot nos med de andra hundarna.
Trots detta stötte vi på hundar jättenära, allra helst när vi stod utanför dörren väntade på vår tur och såklart blev hon galen, skällde, röjde och gjorde utfall.
Fast dom flesta brydde sig inte så mycket som jag trodde innan och det fanns ju faktiskt fler hundar än min som skällde.

Jag tror sammantaget att det ”bara” blev ca 10 utfall denna dag ha ha. Börjar bli så van så jag knappt reflekterar över hur ofta det sker.

Nu är det dags!

Så äntligen var det vår tur.

Upp med dörren, ett rejält tag i kopplet, drar med henne direkt in på planen utan att titta på allt folk och alla hundar som vi måste passera. Första pärsen över! Äntligen inne på banan! Ingen uppvärmning här inte, bara att köra direkt och lika bra var väl det.
Men nu är mitt lilla hjärta såå upphetsad och ofokuserad så vårt första moment fritt följ (fotgående) blev en mindre bra historia.
Hon nosade på mattan hela tiden, kollade på omgivningarna och var inte överdrivet intresserad av mig. Sen gjorde jag, mitt klantarsel, något otroligt korkat och jag fattar inte vad jag tänkte. Jag petade på henne för att få uppmärksamhet. Är jag dum i hela huvudet? Ja. uppenbarligen. Sammantaget blev det förstås noll poäng.

Sen till ställande under gång, något hon gör perfekt alla dagar i veckan, men se inte idag inte. Hon gick nämligen flera steg efter jag sagt ”stå” vilket då också gav noll poäng.
Sen nollade vi ”rutan” också, som väntat iofs. Hon la sig men helt utanför rutan ha ha. Mitt lilla hjärta…

På apporteringen stannade hon faktiskt kvar när jag kastade apporten men sen satte hon sig inte fot bredvid mig och ville inte gärna avlämna apporten.

Vi fick dock två tior, runda konen och hopp över hinder. Superbra!

Sitt i grupp gick också bra. Hon var den enda hunden som satt still. Bra där lilla gumman!

En sak som är mindre bra är att hon ljudar och gnäller emellanåt och det gav nog tyvärr många poängavdrag.
Det är pga upphetsning och började för ett halvår sen, tyvärr. Vi måste jobba hårt på det.

Resultat

Vi fick ett nollresultat, alltså vi kom inte upp över 192 poäng (vi fick bara 184) vilket man måste för att få tredje pris.
Man kan få 320 poäng totalt och får man över 256 poäng får man förstapris och har möjlighet att flytta upp en klass. Men vi kom i alla fall inte sist utan hamnade på 9e plats av 13.

Nöjd ändå

Äh jag är väldigt nöjd ändå!
Vi gjorde vad vi kunde under dom pressande omständigheterna som var för oss.
Ingen uppvärmning, ingen lång utevistelse innan för hennes tassar blev iskockor på två sekunder och vi kunde ju inte hålla på att försöka få bort dom när vi väl var inne på plan. Det blev nästan från bilen till hallen direkt. Zoe var ju förstås som en tryckkokare då och redo att explodera.

Hon gör ju ingenting av elakhet. Hon har bara svårt att hantera miljön. Det kan hon inte rå för så jag tycker hon var jätteduktig ändå.

Positivt

Hon är så glad och positiv och jag blev extra glad över domarens kommentar ”jättecharmig hund och bra samarbete”. Det värmer : )

Tävlingen som så

Hela tävlingen var väl anordnad och trots att det var väldigt mycket folk och hundar förflöt allting smidigt.

Alla var tillmötesgående och hjälpsamma också, både funktionärer och andra tävlande, så att jag och Zoe kunde få de så smidigt som möjligt kring vårt tävlande.

Ju mer jag tänker på det ju nöjdare blir jag men vi kommer inte att tävla inomhus något mer. Det är alldeles för jobbigt för mig med stressen över hur det skall gå med allt runtomkring och även för Zoe som har väldigt svårt att hantera närheten till alla hundar där.

Jag kände som de förra gångerna ingen större press väl inne på banan, där är vi ju ensamma. Det är ju utanför plan som min stress sätter in. Det kan ju vara bra iofs men jag önskar att det vore tvärs om.

Ibland undrar jag om jag är dum-tuff. Att jag bara anmäler och kör på och så är det sen så jobbigt när det är dags att jag får ont i magen och blir jättestressad. Bra att vara modig, visst, men… Är det smart? Men om inte annat så är det bra socialträning för Zoe.

 

Jag tror det var jordens tröttaste hund jag hade med mig hem. Hon sov i princip hela dagen. Sötis!

 

Här är andra inlägg om tidigare tävlingar
Gnesta
Nyköping
Norsborg
Gnesta