Ja, det är ju lite kul med tanke på att jag utställningar är lite ”fjolliga”!

Eller fjolliga kanske man inte skall säga utan mer som att jag känner att dom inte är så viktiga eftersom det bara är utseendet som bedöms och inte hunden i sig och de kvaliteter som hunden har som hund betraktat.

En yta kan man ju alltid polera till lite men personligheten är ju den den är. Fast förstås så skall ju domaren bedöma efter rasstandarden men det är ju lätt hänt att de typ brukshundar som tydligt har de brukslinjer dom är avlade för och som har en perfekt exteriör för det men kanske inte är de mest estetiskt tilltalande inte få så höga poäng.
Detta i sin tur har ju en effekt på att vissa raser blir väldigt uppdelade i utställningshundar och bruks/arbetande hundar. Ganska synd tycker jag. Ursprungligen är dom ju samma.

De exempel som är väldigt tydliga i uppdelning är ju Schäfer och Australian sheperd, vilka är just dom jag ju har. : )

Båda mina är från arbetande linjer eftersom jag är mest intresserad av (sen tycker jag dom är finast också) att tävla och jobba med dom. I mina ögon är det sjukt med den utveckling Schäfern har med de lågt hängande bakdelarna (s k räkstjärtar) och att dom nästan går på haserna när dom rör sig. Helt galet! Varför i hela världen skaffar man sig en sån hund?
Ja, det enklaste svaret kanske är att dom får fina poäng av domare som ”kan” rasen och att dom därför är lätta att sälja för uppfödarna pga detta.
Tyvärr är det så att är många av dessa hundar dras med problem som rädslor och andra mindre önskvärda egenskaper men det verkar en del inte bry speciellt mycket om.
Tyvärr kan dom också sakna de bra egenskaperna som en Schäfer skall ha så som kamp- och leklust och jobbarlusten som är så typisk för en Schäfer. Tragisk utveckling…
Sen finns det ju också en del sjukt oseriösa uppfödare som parar hundar med problem som tex c, d höfter eller såna som har allergier och /eller andra problem men det finns ju överallt i alla raser så det är ju en annan fråga.

Med det sagt så är det naturligtvis inte alla ”utställnings-Schäfrar” som har problem. Såklart finns det individer med fina egenskaper även hos en ”utställnings-Schäfer”, likväl som en bruks-Schäfer kan ha alla möjliga problem. Alla är olika, precis som vi människor men det går långa och många diskussioner om det här med många väldigt olika åsikter och det kommer att fortsätta så länge det ser ut som det gör i Schäfervärlden nu.

Det är ju inte lika illa med Aussien, än i varje fall, och jag hoppas verkligen att det inte går så långt att Aussien tappar sin rastypiskhet och arbetarlust och dom egenskaper den är avlad för från första början. Det är trots allt en arbetande vallhund.

Zoe kan jag ju inte ställa ut pga hennes upphetsning i stökiga miljöer med många hundar (har heller inte haft någon önskan att göra det) men nu tänkte jag ju att Cara skulle få testa på, om inte annat så är det ju bra socialträning.

Så med infon om att Aussiens brukslinjer inte är så gångbara på utställningar så skall de bli spännande att se hur domaren dömer henne. Nu är hon ju valp så då kanske dom är snälla ändå men det skall bli kul att höra hur hon uppfattas av en utomstående som skall ha en god kunskap om rasstandarden.

Själv har jag ju aldrig varit på en utställning så det i sig blir ju ett äventyr för mig. Men vadå, det är ju bara på kul så det får bli som det blir. Om inte så blir det intressant och säkert lär jag mig något nytt. : ) Kanske blir biten ha ha?

På utställningsträning

Var lite mycket för Cara på träningen men det funkade bra ändå. Hon är så snäll och glad i alla, både hundar och människor. En helt underbar liten varelse är hon.