… det här med mängden av stressreduktion kontra att utsättas för det som är stressande.

Frågan blev aktualiserad igår när Zoe, efter att varit borta från allt som stressar henne, i flera månader, skulle få följa med till yngsta dottern Melanie som bor mitt i centrala Södertälje.

Om det här med stressreduktion under en längre period är optimalt för en stressad individ så skulle denna resa bli en bättre resa än vanligt, men… det blev faktiskt tvärtom.

Zoe låg och ylade, gnällde och skällde i bilen när vi parkerat och jag hade öppnat bakluckan. Mycket värre än vanligt faktiskt, och dessutom var hon inte kontaktbar utan var i zonen direkt där mattes prat inte går in. Inget kan i det läget få henne att snäppa ur.

Jaha, så mycket var det för tanken att hon skulle få stressa ner hemma i lugn miljö för att bli lugnare när vi väl åker iväg någonstans.

Jag undrar dock om hennes kolesterol på ögonen gör att hon inte riktigt kan avgöra vad det är hon ser och att hon då blir osäker på situationen?

Igår var det nämligen mörkt ute och hon skällde bara rakt ut. Det var inte ens en hund i närheten, bara folk.

Ja, det är så komplicerat, allt med min älskade Zoe. Jag får bara huvudbry hela tiden. Inget är förutsägbart med Zoe vilket gör det svårt att planera hur jag ska göra i olika situationer där jag vet att hon kommmer att bli stressad och upphetsad. 

Tror dock att en ny vovve kommer att ge henne så mycket glädje, lek och hundkärlek, sånt som jag som matte aldrig kan ge henne, och att det kommer att göra henne mer harmonisk, tillsammans med att hon också blir äldre förstås.

Vi var ute på en kort promenad idag och att komma hemifrån tycker Zoe är superkul. Det märks! Skönt för mig också. Såå jävla segt att vara hemma hela tiden.

Snart blir det ljusare också och bara tanken på det känns upplyftande! Härligt!