I går var det faktiskt kul att träna lydnad igen!



Det känns som en evighet sen vi tränade lydnad ordentligt och igår när vi provade var det faktiskt kul igen för första gången på väldigt länge.

 

Efter Zoes tandoperation och allt stök och stress innan det så har ju vår lydnadsträning legat i träda.

Jag har verkligen haft noll lust att träna och Zoe har ju inte verkat vara så jätte intresserad heller. Vi har nog behövt lite tid att landa i allt.
Som jag sagt tidigare kommer Zoe att få mogna innan vi gör några fler försök inom lydnadstävlingar igen.
Om det bara gått sämre och sämre och vi blir irriterade, trötta och uppgivna så är det bara att lägga ner och vänta tills tiden blir mogen för att ta tag i det igen. Om nu tiden blir mogen? Det är ju inte helt säkert. Kanske Zoe aldrig kommer ur sitt lek/röj/upphetsade/stressade/vilda beteende och då kanske vi får låta det vara bara. Då får vi bara ha det kul ihop och strunta i träning och tävling. Men jag tycker att det skulle vara jättetråkigt för Zoe älskar att träna och hon är duktig, riktigt duktig, när hon inte spårar ur för att omgivningen är för svår att hantera för henne förstås.

Men så igår, hemma på gården, testade vi några av dom nya momenten, dom i klass 2, dit vi inte kommit till än men siktar på. 😉 
När man bryter ner en del momentet i flera delar så ser man att det består av många fler detaljer än man tror och jag inser att en del moment nog är mer komplicerade än jag först trott. 

Igår så kunde jag för första gången på många veckor belöna Zoe med lammsteksbitar, istället för tråkiga, inte så smaskiga allergimatbitar i upplösningstillstånd, och vilken skillnad det blev i intresse från henne. 
Zoe älskar iofs all mat men allergimaten? Not so much…
Det här gjorde förstås att Zoe var mer intresserad av mig och av att träna så nu blev det ett riktigt lyft och allt blev helt plötsligt mycket roligare igen. För oss båda! Vi kanske är på väg ur svackan nu? 
Och visst är det helt okej att ha sina svackor? Livet rullar inte på av sig självt och är smidigt och kul jämt, inte för någon. Och visst är det en härlig känsla när man börjar känna den där glädjen igen, när saker och ting börjar bli roliga och lätta igen, och att det nästan går ännu bättre nu än förut. Härligt, eller hur?

Ja, jag kände mig faktiskt riktigt glad över att det var roligt att träna igen, både för Zoe och mig, och hon är så duktigt min lilla lurviga vän!
spacer

Leave a reply

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.