Nu har Zoe fått ännu en hundkompis!
En kompis till mig, Lina, som jag gått på Hagabergs folkhögskola tillsammans med och som bor ett stenkast från oss (ja, kanske lite mer…) har nyligen skaffat hund. Vi började prata lite på messenger och så frågade hon om vi skulle träffas och promenera med våra hundar. Självklart! Jag tar alla chanser jag får till att ge Zoe möjlighet att få träffa andra hundar.
Så i onsdags träffades vi och tog en promenad, och en fika tillsammans.
Linas vovve är söta lilla Enzo som är en blandning av… ja… dom vet inte riktigt, men han ser ut som en labrador/whippet, kanske. Nåt åt det hållet i alla fall. Han är runt året och svart som en labbe men graciös mera åt whippet-hållet. Jättefin!
Han är en omplaceringshund som från början kom från ett shelter i Grekland någonstans men som mellanlandat hos en barnfamilj (som inte fattat hur det är att ha hund/valp och bara hade henne i några månader) innan han kom till Linas familj.
Stackarn är rädd för människor men älskar hundar så mig ville han inte hälsa på eller vara nära men Zoe var det inga som helst problem med. Faktum var att Zoe och Enzo funkade klockrent, direkt. Från det att Zoe hoppade ut ur bilen och rusade fram till Enzo så var det bara ett litet startskall men sen inte ett knyst. Helt tyst! Så fantastiskt bra!
Så dom fick hälsa lite kort och så gick vi iväg på vår promenad.
Det är så härligt att titta på hur hundarna interagerar med varandra och vilka roller dom tar på sig. Här var det helt uppenbart att Zoe gick in och styrde upp promenaden och Enzo bara föll in i ledet. Enzo stannade varje gång Zoe stannade och gick inte framför henne utan höll sig i bakom i princip hela tiden. Enzo var så söt. Det såg ut som han tittade upp på en dyrkad storasyster som visade honom vägen och som han kunde lita på och bara följa. Dom var verkligen otroligt duktiga båda två!
Det är mycket fart framåt i de här båda så dom har gärna lust att ligga på lite i kopplet men det passade vi på att jobba lite med också.Nyttigt.
Zoe och Enzo
Så nu har vi ännu en hund att umgås och promenera med. Tänk va bra det kan bli! Och kul var det att träffa Lina som jag bara träffat som hastigast under senaste åren.
Lina och jag har bl a konst som gemensamt intresse. Hon är en jätteduktigt konstnär som gör massa fina saker men som för många andra blir det inte så mycket gjort på den fronten eftersom ”livet griper in” (som en lärare så målande beskriver att man inte kan styra över livet och att det inte alltid blir som man tänkt) och tiden inte räcker till. Men allt har sin tid….
Hoppas absolut att det blir fler promenader tillsammans med dom!
