---

---

Det blev en givande dag i Vingåker med Mattias Lövgren som driver Lövgrens hunderi!

 

Det kanske kan tyckas långt att åka i 1,5 timme till Vingåker för att träna i en timme men jag tycker helt klart det är värt det. Men det blir ju inte stup i kvarten förstås.

Mattias har varit tränare på kennellägrena så jag känner honom sen innan.
En grej som är bra med honom är att han har sett Zoe från när hon var runt året och helgalen och det känns bra att han vet vad vi kämpar med. Det är svårt att förklara för någon som aldrig sett henne i action hur tokig hon var då, och till viss del är fortfarande. Ja, hundmötena ni vet… Men hon är ju hästlängder bättre än förut min lilla tös!
Mattias är jättebra! Han är positiv, kompetent, pedagogisk, kunnig och väldigt sympatisk. Synd på avståndet bara… Vingåker liksom…

Zoe och jag började dagen med några kilometers promenad innan vi satte oss i bilen och for iväg och 1,5 timme senare var vi på plats.
Mattias och jag pratade först om hur vi skulle lägga upp träningen och kom överens om att köra igenom delar av klass 1 programmet och sen diskutera vad/var vi behöver lägga krut på.
Så då vi körde igång, och det gick åt pipan direkt.

Fritt-jävla-följ var ju katastrofalt (som oftast), ställande och läggande under gång var okej, på inkallningen sprang hon rakt in i benet på mig men rutan däremot, den gjorde hon superfint men sen, sen så blev det vår akilleshäl, apporteringen.
Alltså… hon bara hetsar… Jag var tvungen att ge ett stanna kvar kommando så hon inte skulle springa efter apporten direkt, vilket hon hade gjort alldeles säkert. Sen på mitt kommando sticker hon iväg som en kanon, hämtar apporten, springer mot mig först för att sen vika av åt sidan där Mattias (domaren) stod. Hon tuggar förstås som en galning också. Lyckat? Not!!! Jag tar apporten ifrån henne och vi gör om det igen, med samma katastrofala resultat. Då gav vi upp momenten där. Tror Mattias hade sett nog ha ha.

Jag satte in Zoe i bilen så vi kunde prata igenom eländet. 
Vi fokuserade först på hur jag förberedde oss innan vi går in på plan.
Jag har nog ingen direkt plan där utan det blir lite som det blir beroende på hur det ser ut på tävlingsplatsen. Jag brukar få lägga så mycket kraft på att hålla oss ifrån andra hundar och försöka att förutse och undvika svåra situationer, vilket ändå är oundvikligt förstås, så jag har kanske inte själv så mycket fokus kvar till ingången.  
Jag har varit lite tveksam på hur kamp påverkar henne i en sån situation då jag varit orolig för om hon skulle gå upp ännu mer i stress än hon redan är men Mattias tyckte att vi skulle prova en sån variant. Så, det gjorde vi.

Tanken var att jag skulle ta upp henne vid sidan med godis, säga fot, börja gå och när hon går rätt i några steg så belönar jag henne med ”buset”, lite som vi brukar göra på träning. Buset är ju Zoes grej så det funkade fint. Finessen med det här är ju att göra det precis innan vi ska in på plan och att vi sen försöker behålla det fokuset vi byggt upp när vi väl går in, och det blev bättre, klart bättre. Hon gick heller inte upp i varv mer än vanligt. Jättebra!
Så den här varianten skall vi prova nu i helgen!

Den andra stora grejen var ju förstås apporteringen. Katastrofapporteringen! Den som vi ofta nollar. 
Så hur gör vi då?
Mattias tyckte att jag skulle gå tillbaka till grunden och bygga om på nytt. Zoe måste tycka att det är mer värdefullt att lämna apporten till matte istället för att ränna runt med den på plan. Så hon skall nu få hämta apporten från korta avstånd, som förlängs och varieras vartefter, komma med den till mig, lämna den (typ byta den mot buset) och få kampa en kort stund, och göra om igen, och igen. Zoe lär sig snabbt så det var inga konstigheter men det är ju lite kort tid för att hinna sätta det ordentligt till helgen.

Mattias tyckte även att jag snackar för mycket med Zoe, han också he he, vilket jag vet om men glömmer av hela tiden. Skall försöka bättra mig!

 

Oj vad en timme går fort när man snackar/tränar hund ha ha. Jag vill ju veta allt, suger i mig som en svamp. Tyvärr så har jag ju teflonhjärna så min värdefulla information rinner ofta av men jag brukar skriva ner så kan jag gå tillbaka och kolla vad det var jag skulle göra.

Jag hann även träffa Susanne, Zoes uppfödare, en stund för lite snack och go´fika. Mums! Det var välbehövligt! Tack Susanne!

Innan vi åkte hem så hann vi även göra några platssittningsövningar med några andra ekipage/schäfrar som också var där och tränade. Gick fintfint! Zoe var jätteduktig!
De övningar vi gjorde på em innan vi gick hem gick betydligt bättre än de på fm. Zoe var ganska trött och varm och inte så upphetsad och brydde sig inte ens speciellt om de andra hundarna. Perfekt!!!

Då får vi se hur det går i helgen då! Eskilstuna på lördag och Södertälje på söndag.
Kan inte bli sämre än senaste tävlingen i alla fall ha ha.