Tankar om lydnadsträningen på lägret!

Zoe

Som jag nämnde i förra inlägget om lägret så var jag väldigt nöjd med träningen även om det inte var så lång tid för varje ekipage.

Det var lite nya infallsvinklar på olika moment vilket är utvecklande i sig. Man provar nya saker och plockar ut det som passar oss bäst. Och vi hade nog utvecklats lite under helgen också för min träningskompis Jaana tyckte att vårt fria följe hade förbättrats synbart. Hon tyckte att Zoe gick bättre med bättre koncentration och fokus på mig och att jag såg säkrare ut som förare. Det är ju jättekul att höra och det bekräftar det jag känner själv också.

Så vad var det för magi som förbättrade oss?

Det var ingen större magi men gör man rätt så får man resultat. Och Mats Eriksson var en duktig tränare som fick oss att göra rätt. Tack, tack Mats! 🙂
I det fria följet så var det att vi backade tillbaka lite och startade med fokusövningar. Det har vi ju gjort förut i massor men nu provade vi en annan variant.
Zoe fick sätta sig fot och jag sa ”fot” till henne och när hon tittade på mig så klickade jag och berömde med godis. Grejen var att jag sa ”fot” men inte gick iväg. Detta gjorde att hon behöll fokus på mig längre och längre. Så småningom så gick vi på mitt kommando och jag skulle då inte störta iväg utan vänta nån sekund innan vi gick iväg. Samma gällde i fria följet, alltså klicka de långa sekvenserna av fokus och berömma med godis och klappar (måste få henne att förstå att klappar är trevligt och berömmande och inte ett tvång från mig när hon egentligen inte vill. Svårt med en hund som inte tycker om att bli klappad alls när hon tränar).
Vi tränade också svängar, att göra 90 graders och inte mjuka svängar. Blev faktiskt riktigt bra!

Sen tränade vi lite på övningar inför backandet där hon backar ut rumpan bort från mig, inte snyggt.
Det var att gå fot stanna till och gå två steg åt höger och sen framåt och samma igen åt vänster. Detta gör att hon följer mig mycket bättre i stegförflyttningarna och förhoppningsvis också i backandet. Vi höll inte på så mycket med det här för vi skulle träna mer på vårt sämsta moment, nämligen den där jäkla apporteringen.

Och hur gjorde vi det?
Det var också att backa tillbaka lite. Att dela ner momentet i mindre delar för att sen sätta ihop hela.
En variant var att lägga apporten framför henne, gå iväg, kalla in, och när hon närmar sig mig så kastar jag bollen (den älskade bollen). Detta för att hon skall tänka att ”när jag hämtar apporten och springer till matte så får jag min bästa leksak, alltså att det är mest belönande att komma till mig med apporten och inte springa runt med den på eget bevåg. Funkade bra.
Sen körde vi med en likadan början men när hon kommer med apporten så skall hon sätta sig fot på mitt kommando och därefter går vi direkt framåt för att hon inte skall hinna börja tugga på den, och det här funkar fint också. Det som inte funkar lika bra är när jag skall göra hela momentet eftersom hon tuggar som en galning. På tävling så vill jag bara att hon kommer in till sidan och inte sticker så får tugget bli som det blir. Då får vi poäng i alla fall även om de blir låga.
Vi övade också att hon skulle vara lugnare i början av momentet, försöka klappa och prata lugnt med henne. Svårt när hon knappt är kontaktbar men vi övar på.
Det är verkligen mycket att tänka på. Hjärnan är överfull ha ha… Gäller att komma ihåg allt.

Tyvärr hinner vi inte träna så jättemycket på allt det här innan nästa tävling, vilken är redan i morron på Botkyrka BK, och sen har vi ännu en på tisdag på Södertälje BK.

Jag är faktiskt lite nervös inför morgondagen. Känner mig osäker på omgivningen och hur Zoe skall uppföra sig, eller inte uppföra sig.

Just de, skulle berätta vad jag var mest nöjd med!
Jo, under en kommendering i fria följet så hamnade vi bakom publiken när vi plötsligt hamnade väldigt nära flera hundar, och jag menar NÄRA, typ en meter.
Det var tur att jag inte visste att dom låg där bakom bänkarna och vilade för då hade jag fått hjärtsnurp och blivit sjukt nervös för att Zoe skulle göra utfall.
Zoe blev nog lika förvånad som jag att dom låg där för hon gick bara förbi och tittade lite på dom första hundarna, kommer inte ens ihåg vilka det var, för att sen nästan gå fram (jag sa då nej på skarpen några gånger) till den sista hunden några meter längre bort. Och hon lydde mig faktiskt! Vi gick sen vidare i det fria följet och jag var sjuuuukt nöjd! Hur i hela friden gick det där till? Jag var nästan chockad ha ha. Min duktiga flicka!

Snart ska vi åka iväg på vår senaste kurs, fortsättningen i Rallylydnad, i Södertälje.
Blir kul med något annat både för mig och Zoe.
Omväxling förnöjer, eller hur?