Två utepass i lydnadsträning den senaste veckan!
Första passet – Hölö
Nu när det börjar bli utesäsong så hade Zoe och jag och våra nya kompisar Jaana och ”Nosa”, bestämt att vi skulle köra ett lydnadspass här hemma på vår klubb i Hölö häromdagen.
Innan dom skulle komma så hade jag tänkt att jag skulle lägga ett IPO-spår (inte så långt, några vinklar och många godisbitar på vägen) ute på den del av planen där vi inte skulle träna, vilket visade sig vara ganska osmart.
Jag hade nog tänkt att Zoe skulle ta varenda godisbit jag lagt ut men hon var så hetsig så hon missade nog några, till kompisen ”Nosas” glädje och till ”Nosas” mattes förtret. Nu är det så att ”Nosa” verkligen gör skäl för sitt namn och dammsög gräsmattan efter gottis, istället för att hänga med sin matte. Sorry Jaana…. Ska inte göra om det… Lovar…
Så då tränade vi på och det gick väl hyggligt tycker jag.
Zoe var som vanligt lite hetsig och ”på” men det är ju inget nytt ha ha.
-Fria följet funkade hyfsat, förutom att hon går för långt fram och tränger på mina ben och det kommer med upphetsningen över leksaken som vi kampar med. Får jobba vidare med att hon skall vara längre bak.
-”Rutan” gjorde hon perfekt! Vi gjorde den bara en gång och sen lämnade vi den så hon skulle gå ifrån ”Rutan” med ett riktigt bra minne.
-Inkallning och läggande under gång funkade bra, som det oftast gör.
-Fjärrdirigering har hon blivit riktigt duktig på och hon gjorde den jättebra.
-Ställande under gång funkade sådär, hon har tyvärr börjat röra sig när hon ska stå still, och det är inte bra.
-Sen är det apporteringen, och det där jäkla tuggandet på apporten. Det är verkligen inte bra och kommer att bli många poängs avdrag på tävling. Suck… Jag kör många olika övningar där hon bara ska hålla still och det funkar fint men så fort hon skall komma in med apporten vid min sida så tuggar hon, och sätter sig dessutom snett. Jobba, jobba, jobba.
-Hoppet och konen träna vi inte så ofta för de är ju hennes paradgrenar. 🙂
Ingen som vill vara med på bild ha ha!
”Nosa” däremot hade fått nån typ av valpattack och sprang och hoppade omkring som en tok. Hon hade jättekul på den stora planen och hon såg faktiskt ganska kul ut också. Äkta glädje! Träningsmässigt så är det kanske inte lika kul men man kan ju inte annat än att bli glad att se när en hund är så lycklig över livet.
Jag tycker att ”Nosa” och Jaana har gjort stora framsteg sen jag såg dom första gången på lydnadskursen i januari.
”Nosa” kan momenten fint i startklassen, den klassen dom skall tävla i, och fritt följ kan hon jättebra, fast hon vill nog helst välja själv när hon ska utföra det, hon och matte är inte helt överens där.
För att få upp ”Nosas” energi och vilja att följa Jaana i fria följet, så föreslog jag att hon kanske skulle prova att ge ”Nosa” lite av Zoes supersmarriga torkade nötlunga (som Zoe fullkomligt ääälskar) som belöningsbitar, och då, ja då var det inget problem att följa, för följde, det gjorde hon ha ha. Klockrent! Så nu är det nog inte bara Zoe som har lunga (urk…) som favoritgodis. Det kommer att bli jättebra!
Tänk att olika belöningar kan vara så avgörande för vad man får ut av hunden och att det är så viktigt att hitta sina egna vägar till att få hunden så uppmärksam och följsam som man önskar.
Lilla busen ”Nosa”!
Andra passet – Gnesta
I söndags var vi iväg och tränade igen men då höll vi till på Gnesta/Trosa BK.
Det är bra att försöka vara på olika ställen och träna tror jag. Det är ju ändå så det kommer att bli när vi väl ska tävla.
I ett superfint solig vårväder tränade vi på med ungefär samma moment som vi gjorde häromdagen och det gick ungefär som då också, förutom Rutan som Zoe helt plötsligt inte fattade utan sprang fel till. Det som gick så bra sist?
Ibland undrar jag över hennes ögon och kolesterolen där. Veterinärerna säger att hunden inte ser sämre men att det blir lite suddigare, och nu låg ”Rutan” i lite uppförsbacke och Zoe hade solen i ögonen hela tiden, och så sprang hon helt fel. Vet inte men ibland undrar jag hur/om det påverkar henne…
Träningskompisar!
Det är såå bra att ha kompisar att träna med!
Man kan ju inte själv se vad som ser bra ut, vad som ser mindre bra ut eller vad man behöver tänka på eller ändra på.
Så att titta på varandra och berömma för det bra sakerna eller ta upp det som kanske inte funkar lika bra, att diskutera metoder, tipsa varandra, byta erfarenheter, och framför allt ha trevligt och roligt tillsammans med sina pälsklingar är ju guld värt.
Snart är vi på´t igen!
