I lördags var Zoe och jag inne i ”storstan”, ja kanske inte storstan direkt, men ”storstan” för Zoe!

Jag skulle iväg och kolla på dottern, Angelinas, innebandymatch och Zoe och jag skulle promenera upp till hallen från Angelinas lägenhet nere på stan, Södertälje, Tokstan allltså.

Det är ju alltid med hjärtat i halsgropen jag ger mig iväg med Zoe där det är stora möjligheter att vi möter andra hundar, och hundar, det finns det gott om där.

Vi hann inte mer än upp för en liten backe då vi ser en liten hund på andra sidan gatan, ca 200 meter bort. Zoe blir som vanligt galen och börjar skälla och göra utfall. Jag blir förbannad och tar tag i henne och tar henne nära mig för att få bättre kontroll när den andra hunden skall passera.
Bilar brukar vara bra som skydd så att Zoe inte ser hundarna när dom passerar och vi gjorde nu som vanligt, tog skydd. Eller vi ställde oss bara lite vid sidan av en bil som var parkerad på gatan.

Damen med den lilla hunden promenerade sakta mot oss för att ganska snart inte synas bakom bilen vi stod bakom, och då stannade hon? Vad? Folk brukar ju fly när Zoe sätter igång! Men inte denna dam. Hon frågade om Zoe var en tik och i så fall om hon ville hälsa på hennes lilla (jättelilla, typ 20 cm hög) hund?
Eh, ja absolut, svarar jag men tänker innerst inne, shit, första gången som Zoe skall hälsa på en liten hund och dessutom i en stökig stadsmiljö. Jag tar nu ett ännu stadigare tag om kopplet för att vara beredd om Zoe tänker göra något utfall eller nåt annat hyss.
Men som vanligt när Zoe verkligen får hälsa på andra hundar så är hon intresserad i några sekunder och sen är lukterna på gatan mycket mer intressanta. Hon blev nästan besvärad när den lilla hanen tyckte hon var jättegullig och följde efter henne och ville nosa mer ha ha. Hon ville bara gå vidare.

Hon är så knasig! Helt galen innan mötet och helt ointresserad vid mötet.

Jag förstår inte hennes extrema upphetsning över att se och möta andra hundar eftersom det alltid varit lugnt när hon väl hälsat på dom. Hon har heller aldrig varit i slagsmål eller ens i närheten av något sånt så det är ju inte det som spökar. Ja, jag fattar bara inte men jag är jättenöjd med mötet och att det gick så lugnt till.
Den här damen fattade att Zoe inte var aggressiv utan bara upphetsad och osäker annars hade hon naturligtvis inte frågat om hundarna skulle hälsa. Jag är glad att hon gjorde det för nu vet jag att storleken inte har någon betydelse he he.

Jag är också ganska nöjd med hennes kommentar. Det brukar gå bra när båda mattarna är lugna i situationen!
Ha ha jag vet inte om jag skulle säga att jag var så lugn inom mig men det kanske såg så utåt.
Men jag är ju så van vid Zoes röj nu att jag är inte lika orolig längre och jag bryr mig mindre om vad andra tycker och då kanske det ser lugnare ut än vad det är. Ja det var i alla fall skönt att höra att hon uppfattade det så.

Resten av vägen gick utan möten och röj visserligen med en extremt upphetsad hund som hade nosen i backen hela tiden och spårade på allt men det var lugnt ändå.

När vi sen efter matchen gick tillbaka till Angelina så gick det också bra. Vi mötte faktiskt inte en enda hund då men jösses vad hon spårar, hela, hela tiden.

Väl hemma hos Angelina fick vi supersmarrigt käk och Zoe roade sig med att gå omkring och plocka upp barnbarnet Sagas leksaker för att tjäna några godisar. Hon är smart hon min lilla tös!