Ja då kan vi lägga ännu ett hysteriskt besök hos veterinären till handlingarna!
Det är så sjukt jobbigt att gå med henne till vetten. Vareviga gång är det tok-röj! Den enda gången det gått hyfsat var när vi var och drog ut tanden vid förra besöket på Mälarhöjdens veterinärpraktik. Vi hade aldrig varit på den kliniken förut och Zoe hade ingen aning om vad vi skulle göra där. Men nu så visste hon, och nu var hon otroligt upphetsad och stressad.
När jag gick in och anmälde Zoe fick hon sitta kvar i bilen. Jag måste först kolla av så att vi inte stöter på några hundar i receptionen och att vi kan gå in på ett rum direkt och inte behöva sitta och vänta.
Men det blev, inte helt oväntat, ett sjukt röj när jag skulle ta in henne ändå. Hon for hit och dit, sladdade på golvet, stod på bakbenen, skällde t o m och var allmänt uppe i det blå. Helt okontaktbar! Min tokiga hund! Men vi fick gå in på rummet direkt och skönt var det eftersom hon lugnar sig lite då.
Så efter en liten stund kom vetten. Hon kollade i Zoes mun och hon var väldigt nöjd med hur det såg ut. Det hade läkt jättebra så nu kan Zoe bära runt på sina kottar och pinnar och får leka med sitt ”bus” igen. Vilken lycka för min uttråkade tokfia! Att inte fått leka på två veckor, det har nog varit en riktig plåga.
Nu får hon ju äta vad hon vill också och inte bara mjukmat (vilket hon iofs varit helnöjd med) och nu kan vi börja träna igen och jag kan belöna med olika godisar utan att behöva oroa mig för hennes sår i munnen. Skönt… för det har inte varit lätt att hålla henne ifrån lek och bus, kottar och pinnar, och det har varit ett ändlöst tjat från min sida. ”Loss, Zoe!”, ”Släpp pinnen, Zoe!” ”Inte ta den, Zoe!”. Tjat, tjat, tjat… Matte har varit den tråkigaste matten någonsin! Ja,det tycker nog Zoe i alla fall.
Hon fick även en vaccinationsspruta, nu när vi ändå var där, så slipper jag åka iväg till vetten bara för en spruta. Perfekt, två flugor på smällen!
