Nu när jag rör mig som en snigel och är superförsiktig i mina rörelser, som en långsam robot, så undrar jag om jag pga det blir en bättre tränare än vanligt?
Hur då kanske ni undrar?
Jo, när vi nu bara tränar på gården och jag hela tiden måste vänta ut och ta det lugnt i allt vi gör, pga min nyopererade rygg,så verkar det som jag blir noggrannare och mer genomtänkande än vanligt. Jag måste helt enkelt ta det lugnt annars så gör min rygg så in i helvete ont.
Mina väldigt långsamma steg verkar lite lugnande på Zoe känns det som. Kannske inbillar jag mig det men det känns som om hon går fot bättre o bättre. Forcerar inte fram så mycket, även om hon ofta hamnar för långt fram ändå.
Jag känner också att jag nu delar upp övningarna i mindre delar mer än jag brukar och att jag nöter lite mer på varje moment, inte så splittrat som vanligt, för jag är ofta ganska splittrad i det jag gör. Mina tankar forsar då fram och tillbaka hela tiden vilket gör att jag agerar lite rörigt.
Eftersom jag har dåligt minne och inte alltid kommer ihåg det jag lärt mig eller det jag tänkt ut för en träning så kan det bli lite oorganiserat ibland men i det långsamma tempo jag har nu så känner jag mig mer strukturerad, pedagogisk och tolerant. Jag tänker också mer på hur jag använder min röst, mitt tonläge.
Det känns som om vi får ut mer av träningen för tillfället. Kanske är det här modellen för vår träning? Kanske har jag och min energinivå inte varit optimal för Zoe? Kanske hade vi kommit längre om jag tränat på det här sättet i stället?
Ja, vem vet? Spelar ju ingen roll nu. Jag tänker framåt. Gjort är gort och det kanske bara är tillfälligheter. Men jag kan ju tänka på det här i vår framtida träning.
När jag tänker tillbaka på vår tävlingssäsong så undrar jag om jag kanske inte gett Zoe de förutsättningar hon kanske skulle behövt i att känna stooor trygghet i momenten? Eftersom hon är så jäkla upphetsad och stressad hela tiden så kanske vi skulle ha tränat mer så hon aldrig skulle ha behövt känna någon som helst osäkerhet i vad hon ska göra på planen. Vi har ju tränat mycket men kanske inte rätt? Nu vet jag ju att hon kan alla moment väldigt bra men kanske inte tillräckligt bra för att det ska sitta i ryggmärgen på henne när vi ska tävla. Eller så är det bara för svårt för henne att vara i de miljöerna som en tävling innebär. Kanske så enkelt…
