---

---

Ja, det är precis så det blev! Vi blev först, men även sist på lydnadstävlingen i Nyköping!

Och hur kunde det bli så här då?
Jo, för Zoe och jag var den enda tävlande i vår klass. Garanterad etta, men också garanterat sist ha ha.

Tävlingen gick väl ganska okej. Vi fick 226 poäng denna gång mot 233 förra tävlingen.

Vi, jag, nollade ett moment. Det var det sista när man skall sitta i grupp i 1 minut i koppel. Jag såg redan tidigt att Zoe var trött och jag befarade att hon skulle lägga sig ner, vilket hon också gjorde. Precis när hon skulle lägga sig så sa jag sitt och så drog jag lite i kopplet, vilket jag, så fort jag gjorde, insåg hur jävla dumt det var för det är garanterat en nolla. Ärthjärna…Ja, så lätt kan man nolla ett moment.

Vi fick ”bara” två tior mot tidigare 4 st men bara en nolla mot tidigare 2 st i varje tävling. Vi fick faktiskt poäng i apporteringen, inte många men 6 st i alla fall. Men tyvärr fick vi inte så höga poäng generellt sett så vi kom inte upp i så mycket ändå. Även om vi inte nollat sitt i grupp så hade vi inte lyckats komma upp i de 256 poängen som man behöver för att avancera en klass.

Så hur gick varje moment?

– Fritt, jävla, följ: gick inte så bra. Oväntat? Näe. Blev bara 5 poäng. Hon nosade, tittade, driftade och var som vanligt ofokuserad. Tråkigt när jag vet att hon kan och när det är mycket bättre fotgående i de andra momenten.
– Ställande under gång: sådär, ganska okej.
– Inkallning: ganska bra
– Läggande under gång: okej
– Rutan: Var så roligt! Zoe roade verkligen publiken. Hon tog nämligen vägen till rutan över hopphindret som stod ganska nära (tyckte Zoe i alla fall) till höger om oss och på mitt andra kommando sprang hon faktiskt till rutan och ställde sig/la sig på mitt kommando. Så knäpp min lilla tokfia. Men vi fick poäng i alla fall. Hela 6 stycken. Ja, det är bättre än en nolla i alla fall. Jag blev verkligen full i skratt. Hon såg ut att ha jätteroligt ha ha.
– Apporteringen: Ja som sagt så fick vi poäng men det var ingen snygg apportering. Hon stannade visserligen kvar när jag kastade och hon kom tillbaka med den men satte sig snett och långt ifrån mig och tuggade som en galning. Pep gjorde hon också tror jag.
– Fjärren: sådär… första sittet flyttade hon sig och så pep hon här också
– Hopp över hinder: perfekt, en tia
– Runda konen: perfekt, en tia här också

 

Fina priser blev det den här dagen!

Zoe fick leversnittar, som vi tyvärr får ge bort eftersom hon är matallergiker och jag inte vet vad det innehåller för protein.
Sen fick hon någon mjukmat, något svenskt, som hon nog kan äta för det var en ren produkt av nöt.
Sen fick hon också ett jättefint halsband som är gjort i älgskinn, som är jättemjukt, och som passar som hand i handsken.
Och sen förstås, så fick ju jag min fräcka bandana! 🙂

Summasummarum!

Ja sammantaget var väl tävlingen helt okej.
Jag har ju en förmåga att fokusera på fel saker, missarna vi gjorde och det som inte var så bra, i stället för att se alla de bra sakerna vi gjorde, som vi gör många av hela tiden.
Kanske för mycket tävlingsinstinkt, även om jag också är realistisk och egentligen är sjukt nöjd med att vi kan tävla över huvud taget, men jag vill alltid bli bättre!
Å andra sidan varför tävla om man inte vill vinna, bli bättre/bäst och utmana sig själv? Här är det inte bara att delta ha ha.

Zoe var ganska lugn runtomkring, för att vara henne, så det är ju positivt. Tyvärr så fick vi gå förbi en bil med två hundar som blev helt tokiga när vi passerade så hon varvade upp precis innan vi gick in på plan.
Vi startade ju direkt efter banvandringen så det blev inte så mycket tid att värma upp på. Men jag vet inte om det spelar så stor roll egentligen. Det hon kan det kan hon ju redan även om det iofs kan vara bra att få in henne i tävlingstankar.

 

Hon är duktig min flicka! Jätteduktig och matte är sååå nöjd!