Nu har jag anmält mig och Zoe till att göra ett doftprov som man måste göra innan man får tävla i Nosework!

… och tävla har jag tänkt att vi skall göra. Synd att inte använda Zoes supernos till nåt kul. Skall väl försöka att tävla i spår så småningom också men vi börjar med det här.

Denna kväll var det en ”inför doftprovet” info som vi var iväg på.
Detta var för att få känna på hur det kan gå till på ett riktigt doftprov och jag kan ju säga att det var väldigt bra att  jag gick på denna info för jag hade gjort bort mig totalt annars.

Nosework är ju ganska nytt som tävlingsgren i Sverige men den är på stark uppgång.
Det är en ganska okomplicerad gren såtillvida att man inte behöver mycket, varken yta eller prylar för att träna. De är ju också suveränt att alla kan delta, stor som liten, ung som gammal.

Ja, så då for vi iväg mot Gnesta-Trosa Brukshundklubb några mil hemifrån oss.
Det var ju skönt att jag varit där förut så jag slapp köra fel, som jag brukar göra ha ha.
I god tid, en halvtimme innan, kör vi in på parkeringen där det stod lite andra bilar, folk och hundar.

Zoe och jag gick en sväng i skogen innan vi skulle börja kl 18.00 så att hon fick nosa av sig lite, vilket hon inte gjorde för hon var lika upphetsad, som vanligt, ändå. Blev ju inte mindre upphetsad av att alla andra hundar som satt i bilarna skällde som tokar när man gick förbi dom. Fast ändå känns det bättre att det är andra hundar som skäller och är lite stökiga också och inte bara Zoe. Jag känner att vi är lite mer i vårt riktiga element där. Visst vår klubb här i Hölö är också trevlig men det är många mindre hundar där och mycket agility och rallylydnad så det blir inte riktig samma sak.
Jag tror jag skall gå med i Gnestaklubben. Hittills har jag bara träffat trevliga människor där också så det är nog en bra idé.

Noseworkdofter

Vid kl 18.30 samlades vi, inte kl 18.00 som jag trodde. Hade blivit fel på tid förstås. Det alltid är något som blir fel när jag skall göra något. Det skall inte vara lätt här i livet… Men jag hade då lite mer tid att gå ut med Zoe en sväng till som nog var bra för henne.

Vi gick igenom hur det går till från att man startar vid ett streck, koner eller vad det nu kan vara till att man skall räcka upp handen när hunden har markerat var doften. Och just det där med att räcka upp handen hade jag inte den blekaste om att man skulle göra. Momentet är inte slut förrän man gjort det och vid ett riktigt doftprov hade jag garanterat bara stått och glott på domarna och inväntat att dom skulle säga att det är rätt doft som är markerad, tills vår tid, man har tre minuter på sig, hade gått ut.

Men det spelar ingen roll för när det var vår tur så hade teflonhjärnan Callin ändå glömt det där med handuppräckningen så när Zoe hade markerat (och trashat) kartongen med doften i så stod jag bara och glodde på tjejerna och väntade, alla väntade, och jag fattade inte varför dom inte sa om det var rätt kartong hon markerat. Till slut ramlade polletten ner och min hand kom upp i vädret. Det blev då att hon markerat på 30 sekunder, varav jag stått och stirrat i flera sekunder.

nosework

’

Söket var inne i klubbstugan där det lagts upp 12 kartonger på ett väldigt litet utrymme, alldeles för lite för en stressad, tossig schäfer som Zoe i alla fall men hon är så duktig min lilla flicka. Med sin supernos behövde hon bara nosa på några av de andra kartongerna innan hon markerade rätt. Jätte, jätteduktig. Det var ju första gången också.
Efter vårt sök så fick vi lite tips om vad jag kunde tänka på och göra bättre innan vi gav oss iväg hemåt.
Jag blir så trött på mig själv som virrar som vanligt. Min hjärna funkar inte riktigt när det är nåt nytt som skall göras samtidigt som jag är tvungen att tänka på massor av andra saker, bl a som att hålla Zoe tillräckligt lugn utan att hon röjer satan.
Har blivit som en kille efter utmattningsdepressionen och kan bara göra en sak i taget ha ha.

Jag får nog vara nöjd med de enstaka utfall som hon gjorde under kvällen.
Börjar bli så van att jag inte noterar utfallen på samma sätt som förut då jag blev ledsen, arg, förtvivlad, skämdes och jag blev såå trött på henne varje gång det hände.
Vi är iväg ännu mer nu än förut och det händer ju hela tiden och jag vet innan att det kommer att hända också så egentligen är det väl bara att skita i det, vilket jag förstås inte gör. Men jag accepterar att det är så det är just nu så då kanske jag känner mig lugnare också. Sen verkar många människor vara förstående också och det är skönt och inte så stressande.

Så det riktiga doftprovet är den 10 april så håll tummarna att det går bra då också och så skall jag öva mycket på handuppräckning tills dess he he.