---

---

---

Ja, då har Zoe och jag äntligen lyckats få vänner!
Har bara tagit tre år ha ha.

Låter kanske lite konstigt att säga så men vi har ju genom åren insett att vi inte är förstahandsval för andra hundägare. Kanske för att hon är lite tokig, eller att jag är lite tokig, eller att vi båda är lite tokiga ha ha. Men så har det varit, men nu, nu så verkar det som vi hittat några likasinnade.

Det började med att det var en kvinna, Gunilla, som skrivit ett inlägg på facebook, i en grupp för hundar i Södertälje, där hon önskade få hundkompisar till hennes vovve. Hon skrev att hon bodde på Mörkö, nästgårds, och ute på landet, vilket vi också gör och att det inte händer mycket där ute på landet, vilket jag helt håller med om.

När jag läste det så var det ju bara helt perfekt! Det var det inlägget jag själv aldrig kommit till skott att skriva.
Hundkompis och dessutom nära! Klockrent! Så jag svarade förstås på inlägget. Så efter att ha messat lite uppgifter om våra hundar och oss själva så bytte vi telefonnr och bestämde att vi skulle höras lite närmre några dagar senare.

När jag på måndag fm satt och fikade så ringde hon, precis när jag satt och tänkte henne och på hur våra hundar skulle funka tillsammans Bra timing!
Vi pratade lite fram och tillbaka och bestämde att jag skulle komma ut till dom på Mörkö. Så några timmar senare var jag och Zoe på plats.

Nu är det roliga att det är inte bara att våra hundar som är lite lika och väldigt ”ystra” utan hon är också konstnär och håller på med betonggjutning. Såå roligt! En likasinnad! Det är inte ofta jag träffar någon sådan. Så innan hundarna fick träffas visade hon mig lite grejer hon gjort, eller kanske inte lite, utan mycket!
Det var stora rådjur, hundar, ugglor m m. Superfina grejer! Du hittar dom på facebook under ”Ugglemors alster” och på Instagram ”@ugglemorsalster”. Gå in och kolla! Väl värt ett besök, eller två.

Vid det här laget hade Zoe tröttnat på att sitta i bilen och hon meddelade att hon var väldigt intresserad av att komma ut, alltså hon röjde runt och skällde i bilen.

När jag väl släpper ut henne så far hon fram som en raket till Ozzy, med rest ragg. Hon försöker visst vara kaxig ha ha. Dom nosar av läget lite grand och börjar ”brottas” och fara omkring och det var fullt ös direkt.
Ozzy har också ”lite” spring i benen och är också ”lite” yster så det passar perfekt till Zoe och hennes röjiga personlighet.

Gunilla och jag stod och snackade medan hundarna fortsatte att springa omkring och jaga varandra.
Vi har mycket att prata om, många gemensamma intressen och det är jätteroligt. Jag känner inte någon som är lika intresserad av hantverk och hundar (som är våra älsklingar) som jag.

Efter ett tag börjar hundarnas tungor hänga som slipsar. Dom blev nog allt lite trötta av allt röj. Perfekt!
Men det blev ingen vila för nu skulle vi ut och gå på en härlig, lång promenad i fina och soliga, om än kalla, vädret.

Jag blir lite avis på omgivningarna där dom bor. Skog och åkrar överallt. Bara att gå utanför dörren, nästan, så är man i skogen. Underbart!
Det är det enda tråkiga där vi bor nu, att jag får gå en kilometer för att komma till en skog, och den är inte jättestor och det är dessutom där jag stöter på dom äckliga vildsvinen stup i kvarten så dit vill jag inte ens gå längre. Det blir ju att jag måste ta bilen jämt. Men där ute på Mörkö är det ju också väldigt mycket äckliga vildsvin och dom har dom väldigt nära inpå där och det är jag inte lika avis på.

När vi så är ute och går så är Zoe fortfarande väldigt upphetsad och även fast hon är ganska trött så vilar aldrig hennes hjärna. Detta gör att hon ligger på i kopplet och far fram och tillbaka hela tiden. Skitjobbigt men i det läget, när hon är sådär upphetsad så är det ingen idé att hålla på att tjata på henne att gå fint. Det går inte in. Hon är liksom blockad av alla nya intryck och dofter och då blir det bara kaos så hon får fara omkring och nosa så länge hon inte drar jättemycket i kopplet.

Jag tror inte på att hålla igen en hund som är väldigt upphetsad, som då blir som en tryckkokare och som exploderar till slut. Naturligtvis kan man inte låta vad som helst passera men man får välja sina strider.
Jag kan inte heller kräva för mycket av Zoe när vi är på en ny plats, nya dofter och en ny hundvän som hon får leka med och där varje enskild sak ensam skulle få henne att stressa iväg och bli tossig. Det är många svåra grejer för hennes psyke. Jag tycker hon skötte sig bra ändå min lilla tuss!
Vi skulle sen iväg på öppen träning i Södertälje hundhall på kvällen och jag tänkte att hon nog skulle vara lite trött, men, nej. Inte min lilla vilda Zoe inte. Men hon skötte sig bra där ändå faktiskt. Däremot fick jag höra att Ozzy var helt utslagen och jättetrött. Lilla gubben.

Var en väldigt rolig dag! Ser fram emot nästa gång när vi ska träffas!

 

Zoe och Ozzy

Zoe och Ozzy