Ååååhhhh vad trött jag blir på min hund ibland!!!
Att vara i en inomhushall med flera andra hundar är inte samma sak som att råka se en hund på 50 meters avstånd i skogen utan att bli helt tokig och upphetsad. Zoe blir upphetsad så till den milda grad att hon blir okontaktbar.
Jag blir så trött på henne!!!!
Ibland undrar jag om hon ser illa. Att hon bara ser att något rör sig och att det luktar hund men inte kan avgöra vad det är och om det är snällt eller hotfullt. Det är säkert inte så men ibland undrar jag.
Iväg till ”byn”
Vi for alltså iväg till vårt lilla samhälle Hölö och skolan och motionsspåret som går i skogen runt skolan.
Där går det ju väldigt mycket hundar där och Zoe har fullt upp med att nosa och skanna av omgivningen.
Zoe i snön
Isgata och hundmöte
Tyvärr så var 60% av spåret isgata vilket gjorde att vi fick försöka gå så långt ut på kanten av spåret som möjligt där det fanns några grässtrån att få fäste på. Det var inte helt lätt kan jag säga. Vi slirade runt överallt kändes det som.
Men som om det inte var nog med att försöka hålla balansen och inte ramla på isen så såg Zoe en hund en lång bit bort i skogen.
Kvinnan med de två hundarna stannar och väntar att vi ska gå vidare, smart, vilket vi försökte göra. Det tog dock tid eftersom underlaget inte var optimalt direkt och så jag blev stressad av att vi inte kom iväg fortare än vi gjorde dessutom blev jag orolig att hon kanske skulle gå med sina hundar åt vårt håll ändå.
Så när Zoe ser hundarna så börjar hon ju dra som en tok förstås.
Tänk er hur dålig balans man får när man står på is och har en hund är tokupphetsad och drar som en galning i kopplet? Den blir jättedålig, kan jag säga. Helt usel faktiskt!
Så jag fick försöka få henne att gå ännu en bit längre vid sidan av spåret. Vi varvade mellan skogen och stigen så att vi kunde komma iväg någon gång.
Resten av promenaden var också mer eller mindre på is och skare. Hennes känsliga tassar var ganska så röda när vi kom hem kan jag säga.
Gick väl hyfsat sen när vi väl kommit iväg från hundarna och lukterna så vi klarade den sista biten utan några fler missöden, puh. Så sen kunde vi åka hem i lugn och ro och jag kunde börja jobba upp mitt humör som blivit ganska dåligt under promenaden.
Humöret blev lite bättre framåt kvällen, när jag glömt kaoset.
Allt var frid och fröjd, glömt och förlåtet, för hon är verkligen kolugn när vi är hemma och det är väl tur det. Tänk om hon var tokig hemma också? Skulle inte nog inte palla med det.
Zoe lite trött
Inte kul
Det här kaoset och stressen (både hennes och min) gör mig gaaalen!
Det blir inte roligt på promenaden när det alltid blir så här, eller nästan alltid i varje fall, eller varje gång vi möter en hund i alla fall.
Jag går ju alltid och oroar mig för att vi skall få hundmöte jag också så även jag skannar av omgivningen hela tiden, precis som Zoe. Jag måste ju vara beredd när det händer annars åker jag i backen med buller och brak och det skulle inte vara så lyckat för min rygg. Den är ju inte speciellt bra för tillfället.
Ja, ja bara att ta nya tag!
