Positivt igen – Lydnadstävling nr 3!

Nu kör vi en fortsättning på inlägget om våra första 2 tävlingar!

Så då har vi alltså kommit fram till tävling nr 3.

 

Ja då var det dags igen och denna gång på Norsborgs hundklubb beläget lite söder om Stockholm.

Jag hade varit och besökt klubben på en träningstävling förut för att se hur det såg ut så jag kan känna igen mig lite när jag kommer dit stressad och dan.
Det är verkligen jättefint där. 3 stora planer och smart upplagt så man inte behöver springa på de andra hundarna på väg in till eller ut från tävlingsplanen även fast det pågår tävling/ar på de andra. Framför allt känns det väldigt skönt att planerna är stängslade.

När jag kom dit på tävlingsdagen så var det så mycket bilar och folk överallt och jag undrade vad i hela friden som pågick? Kan ju omöjligt vara så många tävlande? Och det var det inte heller. Det visade sig att det var en utställning samtidigt som tävlingarna och oj oj oj vad många hundar det var där.

Att parkera:


Jag försökte smygparkera längst bort men se det gick inte för där fanns en parkeringsvakt som insisterade att jag skulle ställa mig på nästa lediga plats som visade sig vara den mest störande platsen av alla på hela stället.
Det var precis där folk och hundar passerade förbi, hela tiden. Där gick man till och från bilarna, kiosken, sekreteriatet, rast-möjligheterna, toan, tävlingsplanerna, ja kort sagt, till allt som fanns där.

Om jag inte var stressad innan så blev jag det nu.
Hur skall hon orka med den strida ström av folk och hundar som skulle passera såå nära vår bil. Jag kunde inte heller parkera så att baken på bilen var åt andra hållet mot kiosken för där var det staket och där satt folk ner med sina hundar.

Den här dagen var det också väldigt varmt så bakluckan var tvungen att vara öppen hela tiden.
Men det är som det är… bara köpa läget.

Det här visade sig dock inte vara helt fel för att det blev nog för mycket distraktioner för henne så till slut skällde hon inte på alla hundarna mest bara om dom kom alldeles för nära bilen eller dök upp hastigt. Det kanske är så här man ska göra? Parkera mitt i smeten? Ja det blev inte så mycket värre än vanligt i alla fall.

Kompisar

På den här tävlingen kände jag faktiskt 3 personer.

En var vår kurs-intruktör och sen var det två av kvinnorna som varit med på lydnadskursen vi gick, varav en av dom var den kvinnan som var med på förra tävlingen i Nyköping. Hon som bröt tävlingen med sin hund.

Ja då var det dags att rasta Zoe. Detta utfördes som vanligt med röj, dragande, utfall, skällande och stökande i största allmänhet. Vi hade haft aktiviteter hemma, uppletande, lek och lite träning innan vi åkte för att få ur lite energi ur henne men det spelar ingen roll.Jag hade vid det tillfället en hund som var i en helt annan värld där det bara existerade andra hundar och hunddofter. Kontakten med henne var obefintlig. Men vi tog oss i alla fall igenom ca 20 min promenad.

Då var det dags att anmäla sig, få startordningen och sen ta ut henne ur bilen.
Vi gjorde några kontaktövningar och även några av momenten som uppvärmning bara för att få henne att komma in i matchen så att säga.

 

Tävlingen igång

Som brukligt är ropar tävlingsledaren in alla i den startordning men blivit tilldelad, och vi var nr 3, inför platsliggningen.
Det gick ganska lugnt till. Jag tror att Zoe är väl medveten om att när vi är inne på planen så håller man inte på och stökar för då är det träning eller tävling och hon ska bara koncentrera sig på det och inget annat.

Nu tänkte jag att det kanske skall funka med hela platsliggningen denna gång. Men, nej. Inte nu heller. Hon var tyvärr för upphetsad och kunde inte koncentrera sig på sitt utan reste sig 2 gånger. Hon la sig iofs direkt när jag gjorde liggtecknet åt henne så hon stack inte men hon var tvungen att kolla vad som hände bakom henne och så kom det dessutom något ljud bakom en buske och såna spännande saker kan man naturligtvis inte ignorera utan då måste man resa sig för att kolla upp vad det var.
Ja då blev det en nolla på platsliggningen idag, igen. Trist…

Men så  var det då äntligen vår tur att gå in på planen och göra vår grej. Zoe var såå duktig!!!
Hon gjorde alla momenten jättebra! Superduktig!
Jag var sååå nöjd!

 

Klara och väntar på resultat

När vi var klara var det in med henne i bilen igen och sen vänta på resultaten och det var segt även idag.
Men till slut var det så dags.

Domaren meddelar tredje plats, som inte var till oss, och jag tänker att det är tråkigt att vi inte riktigt är där än även om jag förstås inte räknar med något pris men så hör jag domaren säga
– Och så har vi Zoe på en andra plats med 135 poäng! Va? Galet! Det var ju ruskigt bra!
Vi fick ju stiga upp på pallen t o m, eller bara jag förstås, Zoe hade inte klarat av att sitta där med andra hundar precis bredvid.
Tänk om platsliggningen hade suttit så hade det blivit 175 poäng och första plats och även första pris (som man får om man kommer över 160 poäng) och uppflyttning till nästa klass.

Resultat Norsborg

Iofs var det bara tre hundar som tävlade pga strykningar och någon bröt men det var jättebra ändå och kanonbra poäng!

Zoe med priser från Norsborg

Som pris fick vi en plakett, en hundleksak (som hon trashade på två sekunder) och en påse med smarrigt godis till matte 🙂 Behövde verkligen den sockerkicken efter allt ståhej den dagen.

Zoe med sitt pris från Norsborg

 

 

Summa summarum

Jag kan ju inte nog säga hur otroligt nöjd jag var denna gången. Jag var nästan gråtfärdig. Att efter all vår träning, vårt slit, min uppgivenhet jag känt så många gånger, desperationen jag känt över att det aldrig skulle funka att göra något med Zoe över huvud taget och att då få en så positivt känsla var nästan överväldigande.

Alla som har en problemhund känna igen sig maktlösheten, sorgsenheten och desperationen man känner men här kan ni se att även en tokig jycke som min kan prestera, även om hela grejen med tävlingen i sig är kaosartad.

Det handlar mycket om att våga utmana sig själv och sina rädslor. Att försöka bortse från andras ogillande blickar om hur din hund uppför sig (inte uppför sig), att göra sin grej, men framför allt att träna jättemycket.
Våga anmäla dig till en kurs och prata med instruktören innan om dina/era problem så hjälper dom nog gärna till.

Betänk att Zoe inte kunde gå i närheten av vår egen hundklubb för ett år sen utan vi fick vara utanför området och titta på.
Vi kunde inte gå närmare än några hundra meter när det andra tränade inne på klubben och då var hon ändå extremt upphetsad och stressad även fast vi var så långt bort.

Den erfarenhet jag fått av det vi gjort är att träna, träna och träna, både socialt men även lydnad för där tränar man mycket kontakt och disciplin som är jättebra att ha med sig, och ta pyttesteg, ha inte för höga förväntningar och inte heller för bråttom.
Det här kan ta tid, som det gjort för oss, men det går att ta sig framåt. Det är dessutom bra att ha begåvats med envishet för det kan hjälpa en när man känner tröstlöshet och att orka jobba vidare trots att det är tungt.

 

Vi kämpar vidare mot nya må!

 

spacer

Leave a reply

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.