Det är så roligt med hundar för när dom lärt sig nåt ordentligt så frångår dom inte det.

När vår lilla Border Collie ”Raven” levde (fick tyvärr ta bort honom i somras…?) så blev han lite döv på ålderns höst.

Han blev ganska gammal vår lilla pojke, hela 14 år, men han såg väldigt fräsch ut även fast han var en ålderman.

Matkommando

Nu var det så att hundarna aldrig fick ta maten som ställdes fram utan att vi sagt ”varsågod”. När så Raven blev ”lite” döv så hörde han inte när man sa ”varsågod” första gången eftersom han oftast stod och tittade ner på maten istället. Detta gjorde att man fick höja rösten och mer eller mindre skrika ”VARSÅGOD” innan han hörde att han fick börja äta.
Kändes inte så kul att skrika åt dom men han hörde ju faktiskt inte annars. Så det blev minst två kommandon, ibland ännu flera.

Zoe fortsätter med det gamla

Nu för tiden när jag skall ge Zoe mat på morgonen så säger jag ”varsågod” men hon äter inte på första kommandot utan står och tittar på mig och väntar på det andra (eller det tredje) ”riktiga varsågod” kommandot innan hon börjar äta ha ha.
Det är ju så det alltid varit för henne. Man äter inte på första kommandot, så är det bara.
Snacka om att göra som hon lärt sig. Duktig flicka!

Stod kvar och väntade

Raven var ju så lydig att om han inte hört att man sagt ”varsågod” så stod han kvar tills någon sa något. Man kunde komma tillbaka en kvart senare och han stod fortfarande tyst kvar och väntade. Sötis.

Zoe gör likadant. Ibland har jag ställt fram kvällsmaten och hon ligger ner där framför matskålen med huvudet i backen och väntar, och så har jag glömt att säga ”varsågod”. Då kan man efter en stund höra ett litet pip från hallen. Eftersom hennes matte uppenbarligen har glömt henne så måste hon ju tala om att hon ligger kvar där framför matskålen och väntar, och väntar, och väntar.

-Snälla matte! Jag är huuungrig!

-Men oj, lilla gumman, har jag glömt dig igen! Din stackare…

-Varsågod!!!!

Men det här är inte bara tokigt.  Det är ju bra stadgeträning också, eller hur?