Zoe och jag var iväg på träningstävling inomhus igår kväll!
Vi började den här dagen med att spåra och promenera i skogen en timme och så lekte vi en stund precis innan vi skulle åka till hundhallen för träningstävlingen, precis som vanligt för att bränna av lite energi innan vi åker iväg.
Zoe ute på spårning
Det blev nog ganska bra för hon var exalterad och väldigt upphetsad, som vanligt, men hon var ändå lite mindre sprängfylld än hon var på inomhustävlingen sist.
Det är ju bra på ett sätt att hon är ”på”, för hon är ju ”ganska” alert kan man säga ha ha. Och hon jobbar gärna för sina belöningar så hon vill gärna göra som jag ber henne, i de flesta fall.
Alla moment, nästan…
Vi gjorde alla momenten i klass 1 förutom rutan som vi inte har fokuserat eller tränat på alls efter tävlingen.
Jag har kört apporteringen ganska hårt senaste veckorna och vill att den skall sitta bättre innan jag lägger till rutan.
Funkade fint, nästan…
Alla momenten funkade fint förutom fria följet, som blev lite spretigt som vanligt men det blev ganska okej ändå, och så den där attans apporteringen. Den som funkade så fint hemma, ute på gården och när jag tränade i hundhallen sist men nu, nu så sprang hon iväg som en raket efter apporten så fort jag kastat den. För sjuttan Zoe! Du kan ju! Varför inte nu?
Jag såg iofs i hennes blick att hon antagligen inte skulle stanna kvar men hoppades ändå att det vi tränat på hade satt sig så pass bra så att hon skulle motstå lusten att springa efter. Men icke. Ja det är väl bara hem och fortsätta öva och öva lite mer där det finns störningar också.
Hur uppfattar hunden apporteringen?
En av tjejerna där sa att hennes hund nog tycker att apporten blir som en belöning när hunden inte får så många belöningar som vanligt när man tävlar/träningstävlar.
Jag har inte tänkt på det förut men ju mer jag tänkte på det så kände jag att det nog låg något i det för visst är det en belöning man kastar något och hunden skall jaga iväg och hämta det man kastat. Det är ju precis som när man kastar leksaker. Man kastar, hunden jagar och hämtar och kommer sen tillbaka med leksaken.
Jag skall nog fundera vidare på detta om jag behöver lägga upp träningen kring apporteringen på ett annat sätt. Inte för att jag vet hur men jag ska nog komma på något.
Avslutningsvis
När alla var klara med sina övningar/moment vid halv nio, vi slutar nio, så skulle vi köra ett gruppmoment, vilket man själv ville öva på. De flesta gjorde nog ”sitt i grupp” tror jag. Hade så mycket koll på mig och Zoe så jag såg inte riktigt vad de andra gjorde.
Jag lät de andra (idag var vi hela sex stycken ekipage) gå in före oss så att vi kunde stå en stund i dörröppningen och kolla lite innan vi gick in i själva hallen. Detta gör jag för att om Zoe är alltför stressad och upphetsad så går vi inte in alls utan står bara kvar en stund där i dörren och tittar på de andra hundarna.
Zoe känner sig lite stressad
Någon gång har hon ju blivit så stressad att hon nästan kastat sig mot dörren och velat ut så snabbt som möjligt så jag var inte helt säker på att vi skulle kunna gå in över huvud taget.
Idag var hon förstås jäkligt upphetsad men jag tyckte att hon var tillräckligt sansad för att prova att gå in i hallen.
De andra hölls sig längre in i hallen så att jag och Zoe kunde gå in och vara lite till höger precis innanför entrén.
Det var ett bra avstånd. Ganska nära men tillräckligt långt bort för att hon inte skulle göra utfall, vilket hon iofs gjorde i alla fall, men bara två när någon annan hund kommit för nära.
Gruppmoment
Alla gjorde gruppmomentet, på sitt vis, och det funkade jättebra för alla, även oss.
Jag lät henne sitta, gick tillbaka, lät henne sitta kvar, började om, lämnade henne, lät henne sitta en stund, godis, sitta kvar osv. Många olika varianter för att träna stadgan. Hon var väldigt duktig tycker jag, allra helst om man tar med att det var fem (fyra var det för en hade redan gått) andra hundar sittandes på rad med ca fem meters mellanrum bredvid henne.
Zoe så duktig och sitter i grupp
Hon håller koll
Zoe ägnar ganska mycket tid till att blanda mellan att stirra på de andra hundarna, titta på mig, be om godis, skanna hela hallen och hålla koll på om någon kommer för nära. Just igår var hon t o m lite för upphetsad för att ta ”buset” och det säger ganska mycket för ”buset” är det bästa hon vet vanligtvis. Men jag tror att hon inte kan leka och ha koll på de andra hundarna samtidigt och då väljer hon det senare istället. Det är mer värdefullt att se vad de andra hundarna gör än att leka just då. Hon tog däremot godiset men beror nog på att det var ett riktigt supergott godis (det svindyra godiset från djuraffären ha ha) och att hon kunde äta godiset och ändå ha koll på de andra.
Zoe har koll på mig och de andra hundarna
Bra träning
Ja allt som allt så var det en bra träning för både henne och mig tycker jag. Våra vanliga moment gick bra, två gick mindre bra och min lilla söta Zoe uppförde sig jättebra, med hennes mått mätt.
Nästa träningstävling är den 17 februari så då får vi se om jag/vi fått ordning på apporteringen och att vi kanske även har börjat få in rutan också.
Blir kul!
/från en nöjd matte
Zoe och Sandra på väg hem efter träningstävlingen
Några filmer från träningstävlingen igår!
Här är det vårt lite spretiga fritt följ
Mattes klantiga felkommando på ”runda kon” men det blev bra när hon sa rätt
