Ibland känns det väldigt ensamt med vår träning…


Vi är nog inte det ideala sällskapet!

Folk är liksom inte så sugna på att umgås med oss.

Jag upplever att människor som vi tränat med, både på kurser och på vår närmsta hundklubb här i Hölö, inte är överdrivet intresserade av att träna med oss och har dom tränat med oss en gång så är dom inte intresserade av några flera gånger.

Varför?

Orsaken? Är Zoe för röjig och stökig eller är det jag som person, eller både och? Ja, vem vet. Men jag vet att vi inte är någons förstaval direkt.

Undantag

Men det finns ett undantag. En tjej/kvinna som gått en kurs samtidigt som oss och hon bryr sig inte om röjet. Hon är jättetrevlig och rolig och hennes hund Baloo är störtskön. Härligt med undantag som bekräftar regeln, eller hur? Vi ska ev träna lite ihop på fredag. ?

Vi kör på!

Men Zoe och jag gör som vanligt, tränar på för oss själva. Det går ju också bra förstås men det är ju jättenyttigt att träna med andra också, allra helst för Zoes socialisering.

Men, men det är som det är…

(för övrigt mitt favorituttryck den senaste tiden)

spacer

Leave a reply

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.