---

---

Oj vilket megalångt inlägg det blev ha ha!

Igår var det avslutning på rallylydnadskursen på Södertälje brukshundsklubb.

Rallylydnad är en tävlingsgren där det är glädje, lydnad, mycket följsamhet och massa olika övningar vid olika skyltar på en lång bana typ som hästhoppning fast med instruktioner vid varje hinder/skylt. Här kan du läsa mer om du är intresserad av rallyn.

(Jag är tyvärr så dålig att komma ihåg att fota så jag har därför inte en enda bild från kursen. Kasst, men jag tar och lägger in några andra istället ha ha).

Det har varit 4 kurstillfällen varav jag och Zoe har varit på 3 st. Vid det fjärde tillfället var det nog den halaste dagen på hela året med (hua, hua hatar kyla, mörker och snö) halka och snö och jag hade inte fått mina vinterdäck än så jag vågade mig inte iväg.

Avslutningen igår var en riktig långkörare. Vanligtvis har vi två timmar per gång men idag var det hela 4 timmar.
Vi pratade och diskuterade största delen av tiden och det var mycket kring helheten, grunderna, träningsupplägg, vad man ska tänka på, olika tips, vad man ska göra och inte göra men vi byggde och körde även en bana.

En plan för dagen

Vi skulle börja kl 10. Jag hade redan dan innan lagt upp en plan för hur vi ska göra innan vi åker iväg. Jag behöver alltid en plan. Det är det som gör att det går bättre när vi väl är på plats, tror jag i varje fall. Det gör i varje fall att jag känner att jag har bättre kontroll över allt som händer.
Så jag kliver upp halv åtta, käkar frulle och gör mig i ordning. Zoe ser att jag börjar klä på mig och hon förstår direkt att det är utgång när jag tar på mig ”hundkläderna”. Hon börjar genast ranta runt och bara väntar på att jag ska bli klar nån gång.
– ”Matte! Please! Öka!”
Men börjar hon gnälla får hon lägga sig ner. Jag låter henne inte stressa upp mer än vad hon redan är och pip och gnäll gillar jag inte.

Planen nu är att göra allt klart, packa in allt i bilen; extra jacka, 3 st vantar, skor och strumpor, jag vill absolut inte frysa så jag har alltid extrakläder med när vi ska vara ute länge, belöningsgodis, 2 st koppel, kamptrasa, vatten, dricka till mig mm och efter det är gjort så ska vi leka, busa, köra uppletanden och träna lite i en halvtimme innan vi åker. Zoe får då bränna lite mental och fysisk energi och därefter får hon en halvtimme i bilen att lugna ner sig på innan vi är på plats.

 

Promenad

Jag planerar tiden så att vi hinner promenera på plats i ca 20-25 minuter innan kursen börjar.
Det här gör jag för att hon ska acklimatisera sig, nosa runt och kolla läget och då förhoppningsvis tagga ner lite. Jag inbillar mig att det är bra, tycker att det känns bra, men jag kan ju inte säga säkert för jag gör oftast så här när jag åker iväg med henne och har lite att jämföra med.

Som vanligt oroar jag mig mest för hur hon kommer att uppföra sig, eller inte uppföra sig, hur mycket hon kommer att skälla, göra utfall och röja, för det gör hon alltid. Det är bara en fråga om hur mycket.

Det är ett underbart väder med sol, som vi inte sett mycket av på senaste månaden, och ca 5 grader när jag rattar in på hundklubbens stora parkering.

Det är vackert med de stora gröna träningsplanera, det äldre klubbhuset och de två mindre husen i falurött med de traditionella vita knutarna.
Jag parkerar och går sen ut för att öppna bakluckan och släppa ut ”odjuret” samtidigt som jag noga skannar av omgivningen för att se om det finns några potentiella utfalls-objekt inom synhåll. Jag konstaterar att det bara är några få där och dom var en bit bort och tränade så där va det lugnt.

Så upp med luckan, kommenderar Zoe att ligga ner som hon vet att hon alltid måste, hon får aldrig gå ut om hon är så upphetsad att hon står upp eller far omkring, jag sätter på kopplet och låter henne hoppa ur på mitt kommando när hon är sansad. Väl ute ska hon stanna nära mig och inte fara iväg (i den bästa av världar) men nu händer det som faktiskt, trots min skanning, händer ganska ofta. En hund dyker upp jättenära från typ ingenstans. Lite mer exakt från bilen som står bakom bilen som jag står 5 meter ifrån (brukar alltid parkera liten bit bort från andra bilar om jag kan). Det har alltså stått en person, en kort en, som jag inte sett, bakom bilen och som nu dyket upp bakom bilen vilket överraskar både mig och Zoe. Naturligtvis går hon i taket, kastar sig i kopplet och skäller som en bandhund. Åh va trött jag blir…
Same, same! Varje gång… Jag som tyckte att jag kände mig hyfsat lugn.

Men nu har jag ju lärt mig att försöka ta det lugnt, att hålla i kopplet, att inte prata med henne, utan att istället försöka distrahera henne med godis eller nåt och därigenom bryta utfallet och fokuseringen på den andra hunden och det gick faktiskt förvånansvärt bra och snabbt trots att jag inte följde mina uppsatta regler för hur jag hanterar sånt här eftersom jag ryckte i kopplet och bannade henne, vilket jag inte skulle gjort för inget av det hjälper ändå. Det går liksom bara av sig självt ibland.

Men vi tog sen den tänkta promenaden som gick utan några fler tokerier eftersom vi höll bra avstånd till de andra hundarna.
Just avståndet är så viktigt med en så reaktiv hund som Zoe, som dessutom alltid är upphetsad och stressad.
Om hon känner obehag, rädsla eller vad det nu är hon känner så måste jag försöka att läsa av henne och hjälpa henne genom att hålla ordentligt avstånd, så mycket jag nu kan.

Vi har ju varit där på klubben några gånger nu så hon känner väl igen sig och det är både bra och dåligt. Bra för att hon inte blir lika orolig som om det var första gången men dåligt för hon vet att när vi åker in på grusvägen till klubben då är det bara några minuter kvar till att något roligt ska hända, promenad, hundar, folk, träning, leksak och belöningar och upphetsningen och stressen är redan då väldigt hög innan vi ens har parkerat.
Nu blev det ju så att vi mest pratade på kursen så det blev till att sitta i bilen till största delen av tiden. Hon har så mysigt med två ull-fällar och täcke ovanpå varandra så det går ingen nöd på henne men det är klart att hon hellre skulle vara ute och nosa runt.

Bygga bana

Ungefär halvtid gick vi ut för att bygga en rallybana och det var inte så lätt som man kunde tro. Man måste sätta skyltarna så dom passar in stegmässigt i sidled med de andra för vissa skyltar går man framför, andra på sidan och vissa måste t ex man ha plats för att kunna gå runt hunden. Man måste också tänka på vinklar, var man kommer ut från t ex slalomen men efter lite pyssel av mig och mina kurskamrater, jättetrevliga tjejer förresten, så var vi klara. När banbygget var klart så tog vi en paus så att hundarna fick sträcka på sig och kissa av sig.

Ett exempel på en rallylydnadsbana. I mästarklass iofs men ni fattar grejen.

Så här kan en skylt se ut

För att det inte skulle bli för störande så tog vi ut två hundar i taget (vi var 4 totalt) för att köra banan.
Det ena ekipaget fick gå och nosa runt utanför banan när den andra tränade och sen bytte vi ekipage förstås.
Tillsammans tittade vi på varandras träningsrunda och diskuterade vad som var bra och vad som kanske inte funkade lika bra. Vi fick också massa bra tips från kursledaren Towe, som är jätteduktig, pedagogisk och erfaren, och så en chans till att göra om de grejer som inte blev som tänkt.

Lite skryt ha ha

Nu måste jag ju skryta också, för det måste man få göra när det går bra, eller skryta och skryta men eftersom Zoe och jag har tränat och tävlat lydnad (mer om det i kommande blogginlägg) så är hon duktig på grunderna typ sitt, ligg, stå, framför, fot m m så det här var inte speciellt svårt för henne. Däremot är ganska svårt för mig eftersom jag har väldigt svårt att läsa och hålla ihop information, att komma ihåg vad man ska göra vid skyltarna även om varje skylt har info om vad man ska göra så är jag alldeles för disträ och virrig och allra helst när det är något helt nytt som rallylydnaden är för mig. Så här är det jag som är det svaga kortet.
Visst måste jag  jobba med henne för att hon hålla fokus på mig och för att hon inte ska kolla på allt annat och nosa i gräset och sånt men hon är verkligen jätteduktig på att träna.
Ja, hon älskar faktiskt att träna. Hennes hjärna och kropp behöver det och så blir det ju mycket belöning när man tränar och bara det är ju motiverande för min konstant hungriga hund. Och när jag tänker efter så älskar jag också att träna. Bra kombo va?

Efter uteövningarna så gick vi in och fick lite kaffe och kaka, muuums med mazarin, och så fortsatte vi prata fram tills klockan blev två och det var dags att avsluta.

Hej då!

Alla sa hej då och tackade för en bra, intressant och givande kurs. De andra gick iväg mot sina bilar men jag frågade Towe om det var okej att Zoe och jag tränade lite till på banan innan vi (jag erbjöd mig att hjälpa till att plocka undan så hon inte skulle behöva ta allt själv) tog bort den och hon sa att det var helt okej. Hon hade ändå lite att göra med att plocka bort inne och stänga och så.
Så Zoe och jag gick ut och tränade några rundor till.
Det är jättekul med rallylydnad men som sagt mycket att hålla reda på. Det är inte som lydnaden som har sina 9 moment som är samma hela tiden utan alla banor är nya varje gång, med nya blandningar av skyltar som visar en massa grejer, gula pilar, stoppmärken mm.

Lite annan träning. Hon är inte bang hon bara rusar upp på den här utan kommando ens.
När vi plockat undan allt och skulle ge oss iväg så pratade vi lite på vägen när vi gick mot bilarna. Towe sa bl a att Zoe och jag är på en sån nivå att vi skulle klara av att tävla i både nybörjarklassen och även fortsättningsklassen utan några större problem.
Oj oj, tänkte jag. Skulle vi verkligen det? Och kanske… ja kanske om jag skulle få till allt rätt i mitt huvud så skulle det kunna gå bra för min lilla tös är ju redan så duktig på så mycket så om jag tar mig samman och inte stressar ihop totalt så, ja då kanske det skulle funka.
Jag tänker nog att vi ska börja tävla rally till våren men jag blir ju lite stressad förstås för för mig är det som vanligt inte tävlingen i sig som är det största problemet utan alla hundar utanför banan. Jag skäms så när hon gör utfall och skäller och röjer men jag får som vanligt bita ihop och försöka vara smidig och hålla avstånd så gott det går.
Ja vi får se hur/om det blir.

Hinner med ett utfall till

Då är vi klara med allt och bara skall packa in oss i bilen och åka i väg men men så lätt ska det inte gå för nog hann det bli ett utfall till innan vi kom iväg. Förvånad? Näe.
Det stod en polisbil mittemot oss en bit bort som det hoppade ut en schäfer ur och då, ja då var det naturligtvis dags igen. Utfall, skäll och röj, som vanligt. Suuuck! Det är så tråkigt att avsluta något vi gjort bra med att hon flippar ur. That’s my girl!

Men jag tycker ändå att denna dag var en väldigt bra dag med mina ögon mätt för Zoe gjorde inte speciellt många utfall och de hon gjorde kunde jag avbryta hyfsat snabbt och det tar jag med mig.
Jag försöker samla på bra grejer för när det är jobbigt får jag försöka fokusera på det hon faktiskt gjorde bra (förhoppningsvis har hon gjort något bra) och inte grotta ner mig i det dåliga, vilket jag tyvärr kan vara ganska bra på.

En bra och rolig kurs

Så slutligen så tycker jag att den här kursen har varit väldigt lyckad.
Vi har haft kul och trevligt och lärt oss mycket och den som inte har provat rallylydnad tycker jag ska göra det för det är riktig kul.

Mitt ❤