Idag finns inte min älskade, älskade Zoe kvar.

Jag har inte kunnat skriva om detta då hålet i mitt hjärta varit för färskt och jag sörjer henne varje dag. Det har varit så tufft för hon var verkligen min livskamrat och vi hade ett otroligt starkt band till varandra.
Den 2 juni 2020 är den värsta dagen i mitt liv då jag fick ta bort Zoe pga att hon fått flera olika problem med sina tår och ben. Jag har inte klarat av att skriva om detta än men kommer någon gång att göra det, när jag orkar.
Jag har en ny hund till nu Mimi som också är en australian sheperd. Det kommer mer om Cara och henne framöver.
Texten nedan är från tidigare men den får ligga kvar som den är så påbörjar jag en ny sida för mina nuvarande vovvar.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Zoes och min resa framåt!

Den här underbara hunden har lärt mig så oerhört mycket!
Hon har lärt mig om hundmentalitet, hundhälsa, hundhantering, hundträning, tålamod och att ta nya tag när allt är botten.
Ja, hon har faktiskt lärt mig det mesta jag kan om hund idag.

Eftersom vi har/har haft alla dom problem vi har/haft så har jag varit tvungen att lära mig för att kunna hantera henne och de situationer vi hamnar i.
Jag har läst såå många böcker, gått otaliga kurser och tränat jätte- jättemycket och det har ju faktiskt gett utdelning för vi har ju faktiskt lyckats tävla till slut. Det är ju i sig en prestation i hästväg speciellt om man vet var vi börjat.

Nu när jag har en ny, vanlig hund, lilla Cara, som jag kan jämföra med så förstår jag verkligen hur jobbigt allt med Zoe faktiskt har varit.
Under resans gång har jag mest fokuserat på att få allt att fungera med så lite kaos som möjligt men trots allt så jag älskar Zoe så oerhört mycket och skulle aldrig vilja vara utan henne och jag skulle göra om allt igen (gärna med den kunskapen jag har idag : )) om jag fick välja bara för att få känna all kärlek den hunden gett och ger mig.

Den här bloggen handlade först bara om mig, Sandra, en tjej/dam/kärring/kvinna/människa i sina bästa år, alltså 62, och min älskade schäfertik Zoe född i mars 2014 men nu är flocken utökad så nu är lilla Australian sheperd flickan Cara en medlem också så nu handlar det inte bara om mig och Zoe.

Vi, Zoe, Cara och jag bor i en villa lite ute på vischan i Hölö några mil söder om Södertälje och har tre utflugna barn så nu är det hundarna som är fokuset och dom förgyller verkligen min tillvaro!
Fullkomligt äääälskar mina hundar.

Jag skriver mest för att jag tycker det är kul att skriva men så blir det också en dagbok för mig själv som jag kan titta tillbaka i och se och inse hur vi har utvecklats Zoe och jag, för det har vi verkligen. Från helt galen jycke till att kunna vara/träna tillsammans med andra hundar och, över alla förväntningar, kunna tävla med henne. Jag är verkligen sååååå nöjd med våra prestationer!

 

Så vilka är våra problem?

Zoes och mitt liv tillsammans innehåller enormt mycket kärlek och glädje som jag kommer att dela med mig av här på bloggen men så har vi också några ständigt återkommande problem. Dom består av bl a hundmötesproblem, stress, upphetsning och utfall mot andra hundar. Dessa problem jobbar jag konstant med och jag försöker hela tiden hitta nya lösningar så den här bloggen kommer ju att handla mycket om det också.

 

Sjukdomar

Zoe och jag har haft en otrolig resa som tyvärr startade väldigt dåligt med sjukdomar både hos henne och mig.

Hon fick allergier mot husdammskvalster, förrådskvalster, jästsvamp och sen uppe på det foderallergi. Jag själv hade brottats med diskbråck i några månader och precis när vi hämtat hem henne blev det akut och jag fick operera bråcket.
Problemen med ryggen hade jag kvar och det blev till slut en steloperation i nederdelen av ryggen. Tyvärr är ryggen inte okej ändå.

Hennes reaktivitet, stress, upphetsning, utfall, blockeringar och röj i största allmänhet har varit ett extremt problem och vi har fortfarande en lång resa framför oss på väg mot balans men vi kämpar på. Jag märker också att hon blivit lite bättre med åren så med tiden så, ja då kanske det blir drägligt framöver.

Träna mycket

Alla våra problem har gjort att vi har fått jobba och träna extremt mycket mer än jag tänkt att vi skulle göra när vi köpte henne.
Innan så såg jag en helt vanlig schäfer framför mig som jag kanske t o m skulle kunna tävla med (för första gången i mitt liv). Men det blir inte alltid som man tänkt sig. Men jag har å andra sidan fått världens mest lättlärda, glada, intresserade, älskvärda, positiva hund som älskar att jobba och som älskar sin matte i alla lägen och det är nog tur det för det hade varit väldigt tungt och kanske inte helt lyckosamt om hon inte haft den härliga mentaliteten.

Vi har ju faktiskt kommit så långt på vår resa att vi har börjat tävla (även om det alltid är galet jobbigt) vilket jag aldrig gjort förut. Jag är helt grön inom lydnad och hundtävlingar men jag utmanar ofta mig själv med jobbiga saker, ibland kanske lite för jobbiga, men i slutändan ger det oftast mig en glädje och självsäkerhet över att presterat något utöver det vanliga.

Letat information

Under våra år har jag sökt med ljus och lykta på nätet efter bra idéer, tips och uppmuntran vilket man behöver i den desperation man känner med en problemhund men inte hittat vad jag sökt så i denna blogg tänkte jag berätta vad vi gjort hittills samt vad vi nu jobbar med och alla tankar om det som är runtomkring t ex folks inställningar, kommentarer, glad och peppande kritik likväl som sur och negativ kritik. För jag kan säga att glädje och sorg det har varit mycket av och det har varit en sjukt jobbig resa (jag har gråtit mer än en gång ska ni veta och jag blir fortfarande gråtfärdig när det är riktigt jobbiga dagar) som nu börjar ge frukt men det är många gånger jag varit på väg att ge upp och bara lägga ner allt som har med Zoe att göra och låta henne vara en hemmahund som jag inte går iväg med över huvud taget, men jag är en envis jäkel, vilket är en väldigt bra egenskap i det här läget, och sen när jag bara hämtat lite ork så har jag varit på’t igen.

 

Samma problem? Kanske inspireras?

Det skulle vara jätteroligt om någon som har liknande problem med sin hund kanske kunde få inspiration här på bloggen och kanske få något tips med vad man kan prova för att komma vidare i både vardag och träning. Jag vet att det är lätt att vilja ge upp när det är som värst men gör inte det, ge det bara mycket tid, mycket träning, mycket glädje och mycket kärlek för mycket kan man komma tillrätta med, oavsett vilken väg man väljer dit. Om någon har några bra tips till mig som jag kan prova så är det också välkommet.
Ja, jag tror att det kan bli bättre för många, kanske inte helt bra men ändå bättre och det vill jag uppmuntra andra med för det tär att ha så mycket problem med sin älskade pälskling. Men jag tror också att har man en reaktiv hund, kanske lättstressad och lättupphetsad så får man nog till leva med att hunden fortsatt kommer att ha den mentaliteten, mer eller mindre, även om dom flesta nog blir bättre och lugnare med åldern.

Ingen expert!

Vill också säga att jag är ingen expert på något sätt, långt ifrån, bara en helt vanlig (eller kanske inte helt vanlig ha ha) person med en exceptionell hund och jag berättar bara om mina helt egna erfarenheter. Jag kommer att berätta om det bra, och dåliga, misstagen jag gjort/gör men också alla glädjeämnen som för oss framåt.

Det vore jätteroligt om ni vill lämna kommentarer och/eller diskutera.

Så välkommen att följa med på min och min älskade, älskade hund Zoes långa, skumpiga resa mot balans!

Sedan detta skrevs så har jag både utbildat mig som instruktör inom SBK och även som hundpsykolog/beteendecoach hos SPI, Svenska pedagoghundinstitutet.
Det var mina erfarenheter med Zoe som gjorde att jag ville bli hundpsykolog och försöka hjälpa och coacha andra som är i den situationen jag själv var i förut. Jag vet precis hur desperat man är när man har en hund med stora problembeteenden.
Jag önskar att jag träffat några av de hundpsykologer som finns idag som jobbar med positiva metoder och belöningsbaserad träning så jag hade sluppit göra alla misstag, misstag som jag iofs lärt mig mycket av, men det hade varit bättre att göra rätt från början. Fast vem vet hur det hade blivit. Det hjälper inte ångra något. Ta med dig kunskapen, gör om, gör rätt!

Jag kommer att länka eller kopiera texter från min andra blogg där jag skrivit ganska mycket om vår resa från början eftersom den här bloggen är gjord senare.

 

Välkommen in att besöka oss på några andra av våra sociala medier!

Zoes instagram                             @zoe_my_precious_gsd
Caras instagram                            @aussielove_cara
mitt vanliga instagram                  @esscallin
mitt konstnärsinstagram               @mosaicfreak
familjens företags Instagram       @vpmab
min vanliga blogg                          mosaicfreak.bloggo.nu

Familjens plattsättningsföretag    www.vpmkakel.se
Min mosaik/hantverkssida            www.mosaik.vpmkakel.se